Lagboxning med boll och andra tankar om serie vs slutspel 

Serie är den mest demokratiska och rättvisa tävlingsformen – det var så lagidrotten byggdes för exakt 100, eller 150 år sedan. Men rättvisa är inte alltid så underhållande och lockar i sig få betraktare. Amerikansk baseball i början av 1880-talet hade också slutspel. Som grädde på moset.

Baseball är ett bra exempel på långa totalt tempolösa matcher som nästan enbart är underhållning, liten TV-serie i oändligt många avsnitt – det är aldrig speciellt spännande vem som ligger var i de sex tabellerna med fem lag i varje och 168 matcher. Det är i slutspelet spänningen adderas. Baseball är i ett lite ytligt amerikanskt populärkulturellt perspektiv oerhört oamerikanskt – mycket mer som utdragen europeisk fotboll på en jättelik plan. Ändå är baseball grymt populärt, nästan mer kultur (och statiskt) än sport! Kanske för att det är en lagidrott med ständiga individuella uppgörelser mellan slagman och kastare. En slags lagboxning med boll! Och att samma filosofi ligger bakom slutspelets idé – det är kamp mellan två, inte en utdragen demokratisk, mer rättvis sportprocess i många omgångar.  Även det oerhört misslyckade amerikanska presidentvalet ( 50% röstar inte ) är som slutspel: två partier representerade av var sin kandidat medan valen till senat och kongress är mer som en europeisk fotbollsserie.

Svensk fotboll försökte något liknande från mitten av 1980-talet och drygt tio år framåt. MFF vann serien fyra av fem gånger de åren Blåvitt var bland Europas allra bästa lag. MFF vann ett slutspel, Blåvitt två. Det är också under denna tid som publikkrisen i svensk fotboll blev som allra mest akut. Den och Bosman-domen ledde till den relativa kris i svensk klubbfotboll som än består – men lyckligtvis utan slutspel. Den kris de flesta kallar succé! 

Svensk fotboll har, bland annat tack vare ”tifo-generationen” på läktarna skapat ett intresse och en atmosfär som lockar många och adderar ett värde som är svårt att köpa eller konstruera. Det började redan i slutet av 90-talet på Råsunda. Stockholmsderbyn med fullsatta läktare och jag var ibland där – trots att jag bodde i Malmö. Så stort kändes det med fullsatta läktare och sång på svenska fotbollsläktare som annars ofta saknade både spänning och underhållning (men hade löparbanor). Om det erbjöds var det värt en resa – jag var på Stora Ullevi två kalla novembereftermiddar i slutet av 90-talet för att se HIF vinna allsvenskan. Jag såg V Frölunda – IFK Norrköping i sista omgången 1999 – samma dag MFF åkte ur allsvenskan. Vi var cirka 500 personer. Inget bortasupport…  

Många mindre serier, som den danska och skotska har en slags slutspel där man delar serien på tolv i en mästargrupp och en nedflyttningsgrupp med 10 matcher kvar. Det fungerar bra. 

För några säsonger sedan konstaterade NBA att idén med en västlig och en östlig serie om 15 där 8 gick till slutspel fungerade illa. De sämsta lagen vägrade vinna för att få bättre chanser i draften. Spänningen omkring strecket var obefintlig – serien var rätt död den sista månaden. 

I det nya systemet är sex lag direktkvalificerade medan 7:an i grundspelet möter 8:an och förloraren får en ny chans mot segraren mellan 9:an och 10:an. Det kallas ”Play In”. Med tre eller fyra matcher kvar av grundspelet är det nu infernaliskt spännande. Cirka tio lag slåss om platserna. Till exempel kan 76:ers ifall de vinner de tre kvarvarande slippa möta Celtics eller Bucks i första omgången. I väst känns det som om Lakers, för närvarande nia, är bättre än ettan Timberwolves. Helt öppet. NBA:s slutspel är dessutom i bäst av sju. Börjar 16 april och slutar strax före midsommar… … med tanke på hur mycket tid och media man satsar på Play off är det imponerande att man lyckats gör grundspelet så spännande. Bland annat har man i november från och med den här säsongen adderat en cup som även är en integrerad del av grundserien. Det är alltsammans på en gång (serie, cup och slutspel) men det fungerar förträffligt. I USA – utanför det historiska idrottsreservat Brooklyn drömmer om att återvända till. Nets gjorde 77 poäng på hemmaplan i går! Nja, klassiska Detroit Pistons suger också.   

Sedan kan man förstås konstatera att allsvenskan med 28 omgångar kvar redan är avgjord – i alla fall tror MFF-supportrar det. Vi får se vilka publiksiffror och hur mycket allsvensk magi Gais och Värnamo genererar till hösten men under alla omständigheter främjar de den demokratiska processen. Kanske ska vi inte ta den för given, inte ens i fotbollsallsvenskan?