Känslor, kärlek och stats-knark

Det är säkert AI eller nåt annat fanskap bakom, bakom det geniala spelprogrammet i NBA. Efter 80 matcher har alla två ynka möten kvar före slutspel, eller semester. Nära 20 av de 30 klubbarna har något viktigt att spela för. Det är intensiv kamp och starka känslor. De möts nu i natt svensk tid och så åter på söndagskvällen i en matinéföreställning. Hälften klockan 19, andra halvan 21:30! 

Nu har jag i praktiken redan vunnit Swedish Crossover – vårt Fantasyseries 27:e säsong – men jag är likväl oerhört på och kollar nästan varje timme för att se vilka av mina spelare, och eventuella Free Agents, som vilas, som kan tänkas få mycket speltid, e t c. Rent stats-knark!

Jag är har inte känslomässigt involverad i något lag. Jo, Knicks kanske eftersom min kompis Magnus pappa (som också var min tränare) provspelade för dem för 51 år sedan. Och att New York är den enda stad med NBA-lag som jag varit i (med undantag för en flygförseningsnatt i utkanten av Boston).

Jag känner mycket mer för enskilda spelare eftersom lagets prestationer går upp och ned. Både i ett säsongsperspektiv men också historiskt. Jo, Celtics och Lakers är nästan alltid bra men för de flesta andra är det berg- och dalbana. Och varje franchaise köps eller säljs av suspekta miljardärer och konsortier. De anställer coacher jag inte gillar, de byter bort en spelare jag beundrar – det går inte att hålla på lag och klubbar i NBA. 

En spelare är motsatsen – speciellt som varje moment i matcherna kan innebära plus eller minus i vår fantasyserie. Ifall Antonio Davies blockar Kyrie Irwing får jag en värdefull block men färre poäng och sämre fg-procent. Om han nu blockar Luca Domcic istället drabbas en motståndare av färre poäng och sämre fg-%. Jag har tio spelare i gång, inte alal tio varje natt men Human Engineering spelar 820 matcher den här säsongen. Det är många små känsloyttringar i det mörker som nu börjar ljusna redan när det är halvtid för västkustlagen. 

OK, jag känner lite extra för lilla Kings eftersom jag lyckats drafta Sabonis flera säsonger i rad (och tradade till mig Fox under AS-fönstret). Jag beundrar Pop så därför hoppas man att Spurs inte blir alltför utspelade. Men resten – resten är enskilda spelare som jag följer och vars stats jag har i mitt huvud. Kanske därför jag är lie trött och avslagen när slutspelet börjar – har svårt att engagera mig längre än halvtid, stats betyder väldigt lite i playoff men det händer att jag ser någon av finalmatcherna. 

Nu kommer äntligen konklusionen. USA har alltid varit nördiga vad gäller stats/siffror. Baseball och framförallt basket är helt otroligt och europeisk idrott har motvilligt tagit efter en del av det här fast utan respekt och förståelse. I många fotbollstexter, till exempel på spelare som ryktas byta klubb, står det att de gjort så och så många mål på så många matcher. Jaja! Att en världsberömd mittfältare gjort igenomsnitt 7 mål per säsong – vad säger det? Fotbollsintresserade har vanligtvis noll koll på stats och sedan har du sånt som fotbollslabbet som är ambitiösa men har svårt att dra de långtgående slutsatserna av sitt enorma material.  En av förklaringarna till att fotbollsstats ofta är meningslösa är för att det är så oerhört många andra faktorer, och tio lagkamrater, som spelar in. Att en målvakt släppt in få mål säger nästan inget om dennes kvalité – och ändå är det ofta de enda stats som används om han med handskar. Fotbollens individuella stats ger ofta ett löjeväckande intryck. 

Tillbaka till de kommande 48 timmarna i NBA.  Jag sitter och planerar hur jag ska få fler trepoängare och bättre fg%. Samtidigt! Det är två närmast motsatta statistiska storheter – ju fler trepoängare du försöker skjuta desto sämre fg%. Så jag måste balansera upp det med några centrar som har hög %.  Räcker det för de 0.03 % jag är efter i fg?

Sa jag att jag älskar siffror? Att jag som femåring hade nån barnsjukdom och då hellre ville titta i min storebror facit (årskurs 7, äventyrliga, femsiffriga tal) hellre än att höra på Pippi och Karlsson på taket. Så det är ett behov och en djup, lite intrikat kärlek, som möts i NBA och mitt humör under de här mörka halvåret säsongen pågår är djupt påverkat av en massa ständigt nya stats och siffror. 

Snart är det över, för den här gången, och jag ska lägga om dygnsrytmen och komma ut som en alldeles vanlig, socialt vuxen, bokstavsintresserad litteraturanmälare till människa, i Malmö. På måndag!