Inte snyggt men härligt! 

Vilken återkomst av Andreas Alm. Tre år sedan han fick sparken av Häcken och nu mötte hans IFK Norrköping den gamla arbetsgivaren. Arbetsgivarens nye tränare Paco Johansen har nästan lika stora problem som Alm hade den där katastrofala våren. Mycket bättre spelamaterial nu men helt tokigt balanserat. En massa små, snabba rätt egoistiska spelare (ex-skyttekungen i DIF Chilufya är typ sjätte forward och fick inte ens komma in medan Ishaq gjorde en omvänd Alm – rest åt andra hållet och såg sitt nya lag förlora, från bänken). 

Hristic, den ende naturlige boxspelaren i hela truppen, borde naturligtvis startat men det sämsta var försvarsspelet. Båda IFK:s mål kom efter stora missar i Häcken-försvaret och Ceesay höll på att servera Traustason ännu ett mål då han bara lyfte bollen och sprang ifrån tre Häckenspelare som bara stod och tittade i minut 57, typ.. Man trodde att eftersom Häcken knappt skapade en enda målchans i första halvlek skulle de komma in och höja passningstempot efter paus. Det blev tvärtom. Man backade hem och överlät initiativet till IFK. Häcken var tragiskt håglösa. Antingen är ”Paco” galen eller så har spelarna redan slutat lyssna på honom. 

Seriens formstarkaste lag, efter MFF, vann 2-1 för att Alm studerat Mjällbys taktik här på Bravida i premiären. Fembackslinje, försvara med tio och satsa på fasta och snabba omställningar. Inte så snyggt och publikfriande men tre poäng. Påminde  i sin intensitet och brist på fantasi mest om en hockeymatch. Ett impotent hemmalag vars mest meriterande insats var en överlägsen seger i hörnstatistiken, 11-2. Utöver det otagbara målet, plus 67 % bollinnehav hade Häcken i princip endast två riktigt bra kvitteringsmöjligheter varav en tog insidan på stolpen. Men Jansson var där och hade säkert varit på den ifall den gått än närmare maskorna. 

Traustason var fantastisk och på tisdag fyller han 31. Det mest minnesvärda förutom målen var dock Sögaards hockeyblockering med tio kvar att spela. Kastade sig hänsynslöst med hela kroppen och blockerade med typ höften. 

Ps Discovery lyckades naturligtvis inte visa om Traustasons friläge i andra var offside eller inte. Den förvirrade, klyschstinna kvinnliga expertkommentatorn trodde det var offside, jag är för onside men naturligtvis inte hundra på det. Hade Arnor inte sett flaggan komma upp hade han fullföljt maxlöpningen och totalt ställt Linde. 

Pss Höög-Jansson gav Blair Turgott nästan ett friläge efter 2-3 sekunder. I förra matchen var det Sögaard som skadades utan att en IFK-spelare rört bollen. Då hade det gått ca 7-8 sekunder. Låt oss slippa en ännu en sådan matchöppning mot AIK.