Nånting är fel!

Det är helt OK att förlora hemma mot Hammarby i maj med 1-2. IFK Norrköping skapade trots allt några chanser och hade väl så mycket boll. Det är också OK att ha 10 poäng efter åtta omgångar utifrån mitt tips att laget hamnar runt 11:e plats med cirka 40 poäng. Kan läggas till att det är en jämn serie och så kommer förbli. Det kommer behövas över 30 poäng för att kalla sig allsvensk år 2025. 

Kommer IFK Norrköping kunna göra det? Ja! Samtidigt kan jag inte låta bli att undra över några saker som gör mig lite osäkerhet och får mig att fundera på tränare Andreas Alms arbete och framtid. 

Hade det bara varit att man implementerade nåt nytt (som tog tid och vi hade tvingats ha tålamod med) hade jag köpt lagets undermåliga prestation men så är inte fallet. Att förlora hemma mot ett sämre Hammarby än det som förlorade hemma mot Värnamo skapar många frågor. 

Varför placera Anton Eriksson som högerback när Joseph Ceesey var ordinarie högerback i Malmö FF för ett år sedan? Jag gillar Eriksson men han ställdes nu mot en totalt oerfaren afrikansk 18-åring och gjorde stora misstag. Bara en sån sak som att dribbla, som siste man, och innåt planen. Känns som om den vanligtvis stabile och ytterst pålitlige men petade mittbacken tappat sitt självförtroende och säsongen 2024 fattar dåliga beslut. Vad beror det på? 

Alla skadorna? Allsvenska fotbollsspelare tränar (i fall jag nu generaliserar) fel. Antalet skador sjunker inte trots att träningsmetoderna har förbättrats och skador i sporter som tänker bättre och mindre konservativt minskat. Ifall IFK Norrköping haft åtta byten mot Hammarby hade man tvingats utnyttja dem. Varför? 

Forceringen? Att sista tio ligga under på hemmaplan med uddamålet ska innebära att man tar initiativet, flyttar upp laget och sätter press på de motståndare som då automatiskt backar hem och ligger lågt. Det fanns i princip ingen som helst tillstymmelse till det i söndags. Den enda farliga målchansen, ett friläge, räddade Oscar Jansson. Det var inte heller så att det överunga, oerfarna bortalaget spelade taktiskt och manövrerade ut IFK. Hemmalaget saknade uppenbarligen både fysik och förmåga. Varför?  Kanske för att tre, fyra spelare uppenbarligen inte kunde prestera maximalt på grund av skador, troligtvis mindre muskelbristningar eller i Höög-Janssons fall en översträckning av ledband.  

Jag gillar Kalley med boll. Han har förutsättningar att bli hur bra som helst, med just boll. Varför han inte är det vid 23 års ålder kan förklaras av att han sparkade bollen på en liggande, skadad motståndare. När han redan var varnad. Lyckligtvis kunde Trasten utan gnäll ta ett lite tveksamt gult som kompensation men hade inte islänningen varit lite vårdslös hade Kalley garanterat blivit utvisad. Att slå bollen på en liggande motståndare är automatiskt gult, hundra gånger av hundra. Visst, Kalley insåg omedelbart vad han gjort och gav sken av ånger och ursäkt men då borde det varit alltför sent. I en annan liga, med mindre utsatta och ”förstående” domare, hade Kalley blivit utvisad. Och sluppit bli skadad…      

Allt det här som uppenbarligen inte fungerar (skadorna, laguttagningen, självförtroendet m m ): kommer det verkligen att lösas med tiden eller är det en symptom på att nåt är fel, ett systemfel?