Varför Daniel Eid är en katastrof

Det är inte norrmannens fel. Jag är övertygad om att Daniel Eid inte vill spela högerback men har inget val – man spelar där tränaren placerar en. Norrmannen har nu gjort 40 matcher som högerback och är starkt bidragande till att IFK Norrköping, stolta IFK, kan ligga på kvalplats sent i morgon kväll. 

Jag är lika övertygad om att Andreas Alm ser felen och misstagen men ändå väljer Eid för att tränaren till varje pris vill spela 4-4-2. Samtidigt fick jag intryck av att Joseph Ceesey lånades in för att han just är en högerback med offensiva egenskaper. Tillskillnad ifrån Eid som är genuin högermittfältare (80 tävlingsmatcher) med, i bästa fall, defensiva drömmar. 

I en serie med så dålig kvalité är det oundvikligt att att även ett uselt balanserat lag (med ett flertal helt OK individuella spelare) som IFK Norrköping ibland vinner allsvenska matcher. Men hur många? Och hur mycket kommer det kosta att låna och köpa färdiga spelare i sommar som förhoppningsvis kan lyfta laget undan det växande hotet av degradering? 

Jag har skrivit det hundra gånger och nu skall jag även ge två konkreta exempel på att Daniel Eid är en katastrof som högerback. 

1.Brommapojkarna gjorde 1-0 i matchen inledning. Hemmalaget en man vid straffområdets hörn och en som breddar vid sidlinjen. IFK Norrköping har två man runt han vid hörnet. Bollen spelas ut till den andre, han vid linjen. Nu skall Eid, och hans lagkamrat, dels springa ut till bollföraren och dels  markera motståndaren vid hörnet. Självklart ska högerbacken stanna vid straffområdet och ha en position mellan målet och den han ska markera. Han är ju bäst på att försvara. Lika självklart är att det är mittfältaren som ska ut mot sidlinjen. Men till min stora överraskning så tycker Eid att han ska springa ut till sidlinjen. Lite sent men likväl. Varefter spelaren vid sidlinjen slår bollen ned mot kortlinjen och IFK-aren ligger bredvid och inte bakom motståndaren som nu kan springa ned mot kortlinjen och slå ett inlägg som Vasic nickar i mål.  

Ett par minuter efter upprepas samma sak men nu sätter en totalt omarkerad Vasic bollen utanför. 

2. Efter en hörna hamnar bollen vid IFK:s kortlinje, bortom målet. En spelare går ut för att stoppa den felvände motståndaren från att vända upp. IFK-aren får sällskap av Daniel Eid, de dubblar, Eid erövrar bollen. Det är bra! 

Samtidigt sätter Torre Nyman och Isak Andrei iväg mot motståndarnas mål, två mot två. Medan Daniel Eid alldeles ensam längs IFK:s högerkant driver bollen framåt. Han springer fort men maxlöper inte med bollen. När hans lagkamrater är på väg att löpa offside, och Eid sprungit 35-40 meter med bollen bestämmer han sig äntligen för att passa. Den långa bollen hamnar tre, fyra meter bakom Nyman. Den frustration Nyman känner över att en utmärkt möjlighet att ställa om och hota gott om intet på grund av att Eid dels inte slagit bollen i tid och dessutom så fel gör att han springer efter motståndaren som erövrat bollen och drar omkull denne. Det är en solklar varning. På motståndarnas planhalva med tio lagkamrater mellan bollen och målet. Det är ett idiotiskt gult att ta men Nyman är så frustrerad och studsar bollen kraftfullt i marken istället för att göra något annat. Typ skrika eller skjuta i väg den eller överfalla domaren eller skälla ut Eid. Nyman tar ett gult för att lugna all den förspillda energi har bär på och som han inte fått använda i IFK Norrköping de två senaste säsongerna. 

Eids insats (tränarens val) hade kunnat accepteras i fall IFK förde matcherna, spelade läcker offensiv, variationsrik fotboll, gjorde många mål samt tog poäng på annat än att spela äckligt defensivt och ha tur. Så är inte fallet. Det är ett impotent lag, lett av en tränare som inte förmår maximera lagets möjligheter. Hur långt är supportrarnas tålamod? 

PS Läs gärna även de tre texterna efter KFF-matchen (anfallsimpotensen). Där och här (Alms tvångssyndrom) och här (den uteblivna målchansutvisningen)! De är bra!