En vinnarskalle korsar sitt eget spår

Supportrarnas tifofond fick in mer än en kvarts miljon kronor efter den fantastiska Bosse Larsson-hyllningen. Därför ska vi även acceptera att fotbollsspelaren Pontus Janssons känslor för klubben växt sig större än de borde, närmast religiöst gränslösa. Han har korsat den där mycket tydliga vita linjen mellan plan och ståplats. Plus det faktum att alla iblandade har pushat Pontus känslor på olika sätt – fram tills nu. Pontus Jansson är en supporterhaverist och behöver hjälp! 

Så självklart ska Pontus Jansson spela vidare och leda laget efter sommaruppehållet. Men det finns två akuta saker att hantera och det handlar inte om hans påstådda relationer till misstänkta huliganer. 

Pontus Janssons avbön ska riktas till de motståndare som påverkats av hans eventuella kontakter med huliganerna. Jag tror att de som drabbats kan förstå att Janssons vinnarskalle tog överhand och förlåta honom. En ursäkt ska även riktas till de anställda/arbetskollegor som han i chattar sägs ha dissat. 

I sammanhanget är det inte fel ifall man tar hjälp av en psykolog. Kanske borde Pontus Jansson ha leget på den soffan och berättat långt tidigare istället för att förenas med de som uttrycker samma känslor i skriken och hatramsorna från ståplatsläktaren? Kanske borde de där annars så hyllade och haussade våldsromantikerna också ta plats där? 

Ps Titeln referer till Aksel Sandemoses 30-talsroman om Jantelagen: ”En flykting korsar sitt eget spår”.