FC Rosengård – IFK Norrköping/  damfotbollsmålvakter och IFK:s herrseniorer

4-0 är ytterst hedrande för de femteplacerande gästerna. Borde ha blivit minst åtta, nio noll men efter en halvtimme och 3-0 försvann skärpan i avslutningarna.  

IFK Norrköpings målvakt Sofia Hjern hyllades efter matchen av den annars bra kommentatorn Celia Boltes. Jag har synpunkter på det. 

Låt oss börja att man i princip kan man indela tjejer i fotbollsmål i de med breda höfter och smala höfter. Som exempel på tjejer som är rörliga och har bra räckvidd är Hedvig Lindahl och Zecira Musovic.

Blir lite ledsen. Inte för att båda målvakterna är kompakta, kraftiga och har breda höfter – det behöver inte vara något negativt i fall man arbetar smidighet och explosivitet. Tvärtom finns det positiva sakar med att vara stor, täcka mycket och inte minst kunna ta för sig i luftutrymmet. Speciellt i damfotboll! 

Efter första halvlek kan jag konstatera att hemmalagets skotska målvakt gör en fullkomligt vansinnig utrusning ned till hörnflaggan och springer ned motståndaren. Domaren, totalt utan spelförståelse vilket varje gång (utom en felaktig offsideavblåsning) gick ut över IFK, dömer inspark. IFK Norrköping hade ett avslut på mål i första halvlek. Cumings gör en utomordentlig fotparad på det. Helt perfekt agerat!  Domaren däremot varnade IFK-spelarna när deras mycket förståliga frustration tog sig verbala uttryck. Pinsamt! En domare bör känna när hon tar fel och då bli mer generös. Det fattade inte den här domaren. 

Sofia Hjern, läser jag i NT, är med i U-23-landslaget och siktar både på OS och på att spela i storklubbar på kontinenten. 

Sofia Hjern har en dålig match. Nej, usel. Vilket man förstås kan ha ibland. Problemet är att hon tar så förfärligt många dåliga beslut. Speciellt i första halvlek.

1-0 Ska man göra en utrusning till straffområdets gräns ifall man saknar snabbhet? Men när man väl är där, en mot en, så är målet väldigt litet, för bollföraren. Den absolut sämsta man kan göra är att sära på benen, täcka stolparna och lämna målet tomt. Det är precis var Sofia gör.

2-0 Ett avslut från minimal vinkel. Ja det är hårt, målgöraren svingar benet men varför då inte täcka från stolpen och inåt? Ska spelaren försöka skruva bollen i bortre krysset så ska hon försöka göra det. Det första en målvakt ska lära sig är att agera så som är det mest troliga att bollförar göra. Inte ens I damallsvenskan är det mest troliga att bollen går in i bortre krysset men det är vad Sofiaa position antyder att hon tror. 

3-0 På en hörna knäar hemmalaget in bollen från cirka två meters avstånd. Mitt i målet. Varför Sofia inte använder sin tyngd och armar är för mig obegripligt. Det hade räckt att hon tagit tre, fyra steg snett framåt åt kupat eller boxat bollen. Rosengård slog alla sina hörnor två, tre meter från mållinjen väl medvetna om Hjerns rädsla. Man gjorde det samma med inlägg, hårda nära mål medvetna om att Hjern inte vågar gå ut. 

Detta plus att vid en offisideavblåsning rullar motståndaren tillbaka bollen till Hjort som ska försöka ta bollen med händerna istället för att stoppa den med fötterna. Och Sofia släpper den mellan benen, trots att det knappt är styrfart på bollen. 

I andra halvlek gör Sofia Hjern en utmärkt enhandsräddning, räddar ett friläge genom att stå kvar och vänta ut avslutet mot den osäkra anfallaren. Plus en bra, modig utrusning men minuterna senare vågar hon inte sträcka ut händerna eller kasta sig när det kommer ett hårt inlägg en meter framför henne. Hon släpper bollen och hade den japanska anfallaren varit över 160 cm och vägt mer än 50-55 kilo hade det varit mål. 

Vid 4-0 står Sofia på hälarna. Inte en boll hon självklart ska ta men ska hon ska ge sig själv chansen att rädda så ska hon inte vara rädd för avslutet på nära håll utan gå framåt på tårna istället för att backa bakåt och sedan ha så mycket bakåtvikt att hon endast kan lägga sig ned istället för att slänga sig åt sidan. 

Ett par minuter senare – samma sak fast inlägget är nu lägre och än närmare mållinjen och Sofia vågar inte ta ett steg ut och blockera inlägget.  

Gör man som målvakt så många uppenbara misstag tycker jag inte man kan vara nöjd med sin match. Framförallt kan jag inte tänka mig att Sofia kan bli A-lagsmålvakt ifall hon inte jobbar med sina uppenbara svagheter och utnyttjar sina goda egenskaper.  

IFK Norrköping har ett ungt lag som kan utvecklas. Lite beroende på hur mycket klubben vill satsa på tjejerna. Med tanke på herrlagets katastrofala utveckling vore det naturligt att man gav tjejerna större och bättre möjligheter. Har de 10-15 % av herrarnas bugdet? Är det rimligt att man fortsätter med den orättvisa felfördelningen?   

FC Rosengård – IFK Norrköping/  damfotbollsmålvakter och IFK:s herrseniorer

4-0 är ytterst hedrande för de femteplacerande gästerna. Borde ha blivit minst åtta, nio noll men efter en halvtimme och 3-0 försvann skärpan i avslutningarna.  

IFK Norrköpings målvakt Sofia Hjern hyllades efter matchen av den annars bra kommentatorn Celia Boltes. Jag har synpunkter på det. 

Låt oss börja att man i princip kan man indela tjejer i fotbollsmål i de med breda höfter och smala höfter. Som exempel på tjejer som är rörliga och har bra räckvidd är Hedvig Lindahl och Zecira Musovic.

Blir lite ledsen. Inte för att båda målvakterna är kompakta, kraftiga och har breda höfter – det behöver inte vara något negativt i fall man arbetar smidighet och explosivitet. Tvärtom finns det positiva sakar med att vara stor, täcka mycket och inte minst kunna ta för sig i luftutrymmet. Speciellt i damfotboll! 

Efter första halvlek kan jag konstatera att hemmalagets skotska målvakt gör en fullkomligt vansinnig utrusning ned till hörnflaggan och springer ned motståndaren. Domaren, totalt utan spelförståelse vilket varje gång (utom en felaktig offsideavblåsning) gick ut över IFK, dömer inspark. IFK Norrköping hade ett avslut på mål i första halvlek. Cumings gör en utomordentlig fotparad på det. Helt perfekt agerat!  Domaren däremot varnade IFK-spelarna när deras mycket förståliga frustration tog sig verbala uttryck. Pinsamt! En domare bör känna när hon tar fel och då bli mer generös. Det fattade inte den här domaren. 

Sofia Hjern, läser jag i NT, är med i U-23-landslaget och siktar både på OS och på att spela i storklubbar på kontinenten. 

Sofia Hjern har en dålig match. Nej, usel. Vilket man förstås kan ha ibland. Problemet är att hon tar så förfärligt många dåliga beslut. Speciellt i första halvlek.

1-0 Ska man göra en utrusning till straffområdets gräns ifall man saknar snabbhet? Men när man väl är där, en mot en, så är målet väldigt litet, för bollföraren. Den absolut sämsta man kan göra är att sära på benen, täcka stolparna och lämna målet tomt. Det är precis var Sofia gör.

2-0 Ett avslut från minimal vinkel. Ja det är hårt, målgöraren svingar benet men varför då inte täcka från stolpen och inåt? Ska spelaren försöka skruva bollen i bortre krysset så ska hon försöka göra det. Det första en målvakt ska lära sig är att agera så som är det mest troliga att bollförar göra. Inte ens I damallsvenskan är det mest troliga att bollen går in i bortre krysset men det är vad Sofiaa position antyder att hon tror. 

3-0 På en hörna knäar hemmalaget in bollen från cirka två meters avstånd. Mitt i målet. Varför Sofia inte använder sin tyngd och armar är för mig obegripligt. Det hade räckt att hon tagit tre, fyra steg snett framåt åt kupat eller boxat bollen. Rosengård slog alla sina hörnor två, tre meter från mållinjen väl medvetna om Hjerns rädsla. Man gjorde det samma med inlägg, hårda nära mål medvetna om att Hjern inte vågar gå ut. 

Detta plus att vid en offisideavblåsning rullar motståndaren tillbaka bollen till Hjort som ska försöka ta bollen med händerna istället för att stoppa den med fötterna. Och Sofia släpper den mellan benen, trots att det knappt är styrfart på bollen. 

I andra halvlek gör Sofia Hjern en utmärkt enhandsräddning, räddar ett friläge genom att stå kvar och vänta ut avslutet mot den osäkra anfallaren. Plus en bra, modig utrusning men minuterna senare vågar hon inte sträcka ut händerna eller kasta sig när det kommer ett hårt inlägg en meter framför henne. Hon släpper bollen och hade den japanska anfallaren varit över 160 cm och vägt mer än 50-55 kilo hade det varit mål. 

Vid 4-0 står Sofia på hälarna. Inte en boll hon självklart ska ta men ska hon ska ge sig själv chansen att rädda så ska hon inte vara rädd för avslutet på nära håll utan gå framåt på tårna istället för att backa bakåt och sedan ha så mycket bakåtvikt att hon endast kan lägga sig ned istället för att slänga sig åt sidan. 

Ett par minuter senare – samma sak fast inlägget är nu lägre och än närmare mållinjen och Sofia vågar inte ta ett steg ut och blockera inlägget.  

Gör man som målvakt så många uppenbara misstag tycker jag inte man kan vara nöjd med sin match. Framförallt kan jag inte tänka mig att Sofia kan bli A-lagsmålvakt ifall hon inte jobbar med sina uppenbara svagheter och utnyttjar sina goda egenskaper.  

IFK Norrköping har ett ungt lag som kan utvecklas. Lite beroende på hur mycket klubben vill satsa på tjejerna. Med tanke på herrlagets katastrofala utveckling vore det naturligt att man gav tjejerna större och bättre möjligheter. Har de 10-15 % av herrarnas bugdet? Är det rimligt att man fortsätter med den orättvisa felfördelningen?  Och snälla, lägg lite pengar på en seriös målvaktstränare som ställer krav, för tjejerna.