Vad lär sig FCK av FC Rosengård? 

Stora FCK i Köpenhamn har inlett ett samarbete med malmöklubben för att de ska lära sig av varandras herr- och dam-verksamhet. Egentligen handlar det om att FCK vill etablera sig i Malmö och tidigt sno pojktalanger för MFF – vilket man ju har rätt till. FC Rosengårds ungdomsutveckling på pojksidan har mycket att lära sig, speciellt med tanke på deras stora, hittills fatala akademisatsning bland herrjuniorer. Resultatmässigt, i förhållande till alla anställda, är det ett svårförklarligt fiasko men jag ser nu att man anställt två nya scouter på pojk- och flicksidan som ska värva spelare som högst är 15 år gamla. Däremot gynnar samarbetet säkert herrseniorerna som kan låna in lite spelare oavsett till herrlaget i Division 1. Det tar cirka 25 minuter med bil mellan Köpenhamn och Rosengårds IP. 

Från FCK:s sida säger man officiellt att man vill lära av damseniorerna, FCK har vägrat damer liksom MFF länge gjorde. Nu har förstås damlaget väldigt lite med just Rosengård att göra. Man spelar inte där, man tränar inte där, ingen bor där och jag tror ingen av spelarna i seniortruppen är därifrån. Det är väl cirka 15 år sedan man övergav namnet på sminkföretaget  och istället blev de som ville ha dem eftersom Malmö FF avskaffade damlaget.

Jag reagerar istället på att Rosengård ställde upp i dagens match mot IFK Norrköping med nio utländska spelare. Det är gränsen, i svensk fotboll. De båda svenskorna var 32 och 33 år gamla. Nu kanske Caroline Seger egentligen borde tagit en startplats (skadad) men hon föryngrar inte direkt laget. Så vad FCK eventuellt lära sig av FC Rosengårds damfotboll är att värva äldre, färdiga utländska spelare – kan de inte redan det? 

Rosengård tar studsat tillbaka från fjolårets fiasko då hamnade sjua (hur gick det till?). I år leder man överlägset, är obesegrade och borde väl locka storpublik till Gamla IP. Men det gör man inte, 687 åskådare, långt under seriens snitt, tyder på att något fortfarande är fel i klubben även om man mår bra på planen. 

Som jämförelse ser jag fyran och tvåan i Danska damslutspelet: Fortuna Hjørring – Bröndby. FCK:s lokalfiende gick upp i serieledning med 2-1-segern, i busväder. På en blöt, tung, rätt dålig gräsplan nära Vesterhavet. Med än färre åskådare. Sämre tempo, fler närkamper och betydligt jämnare match. Båda lagen har yngre spelare, ungefär som Norrköping. Bland annat för att deras före detta stjärnor nu spelar i Rosengård och Häcken. 

Jag går in på de fyra lagens hemsidor för att läsa mer om matcherna. Jag hittar resultatet, inget mer. Ett dygn efter matchen är den enda officiella hemsida som skrivit om matchen IFK Norrköpings. Så har de också publiksiffror som Rosengård bara kan drömma om. Idet fall är stora Brøndby intressant – de behandlar damlaget som något hunden släpat in, trots att de är bäst i Danmark genom tiderna och har guldvittring. Den maskulina arrogansen är påfallande. 

Vad FCK kan lära sig är inte vad Rosengård gjort utan av vad Rosengård (och Bröndby) inte gjort. Ifall man vill ha respekt, erkännande och skapa en framtid räcker det inte med att värva spelare och vinna. Man måste skaffa supportrar och det har Rosengård aldrig lyckats med. Det blir inte bättre av att man väljer att satsa på att sno barn från grannklubbar före att vårda relationen med de som intresserar sig hur det går för A-laget.  Hur ska man kunna ställa krav på mediebevakning när man själva skiter i det? 

DÄR har FCK-dam något att lära sig!