Den patetiska fotbollsjournalistiken/ medmissbrukaren Christer Gustafson, NT

För de som inte förstår det fundamentala i fotboll förefaller det lätt att skapa förklaringsmodeller. Den som gör mål är bäst, den som släpper in mål är sämst. Så tänker och värderar en stor del av svensk fotbollsmedia och det är ett synsätt även Norrköpings Tidningar och deras fotbollsexpert Christer Gustafson förmedlar. 

Tidningens fotbollsjournalistik sitter fast i en i slags medmissbrukar-mentalitet. När IFK Norrköping vinner är de fantastiska och stor, fumligt formulerad, kärlek publiceras. När de förlorar väljer tidningen att ha förståelse och skyller på ovidkommande saker. Är det riktigt illa publicerar man långa samtal, förklädda till intervjuer, som ger sken av en positiv framtid. Man erbjuder anemiska matchreferat, låter nån annan krönikör skriva om starka känslor och så ger man de ansvariga chans att prata av sig i dessa långa intervjuer där de i princip inte säger något av värde eftersom det negativa inte under några omständigheter ska diskuteras i media. Säger de något minsta anmärkningsvärt saknas följdfrågor. Varefter Gustafson tar rygg på detta i sina totalt osjälvständiga, intetsägande krönikor. Hans råd är ett eko av ledarna och spelarnas ovilja att vara konkreta. I en krönika efter en av de sämsta matcherna för två veckor sedan satte han dock fingret på det som ska förändra IFK under sommaruppehållet. Nej, inte nya spelare, inte ny tränare, ny taktik, ny sportchef e t c, Gustafson slog med hög och klar ton fast att ”det stora analysblocket måste fram”. 

Christer – det är du, just du, som är ”blocket”, det är detta journalistik går ut på.  Det borde varit du som steppade fram och analyserade!  

Den ende som vågat ”ta bladet från munnen” är Arnór Traustason –  han var förbannad i en pausintervju i TV. 31-åringen ser de strukturella problemen (kvalité, taktik, ledare) schavotteras på planen och ställde krav på laget (och sig själv). Han använde svärord. I brist på mod och kunskap kritiserar då Gustafson en av de två, tre spelare som bidragit till de få poäng och mål som ändå skrapats ihop. En spelare med jättestort (och professionellt) IFK-hjärta, men Gustafson har inte ens mod att nämna honom vid namn. Eller så är det ett sätt att distansera sig från en inblandad som öppet visar det journalisten inte vågar. Gustafson antyder att ”islänningen” vill bort och att spelare som vill bort inte tillför laget tillräckligt. 

Samma förklaringsmodell används när Gustafson i senaste krönikan kritiserar Oscar Jansson. Målvakten har ett utgående kontrakt, alltså vill han bort, alltså saknar han tillräckligt med vilja. 

Därefter kan Christer Gustafson tryggt vinkla sin krönika – om IFK Norrköpings tills nu enda reella åtgärd – till att ge en optimistisk bild av framtiden. Det är ju sånt supportrarna, och klubben, vill läsa. Ger fler klick, dessutom. 

Målvakten David Mitov Nilsson är 33 år gammal och andremålvakt i Sirius. Inte speciellt framgångsrik heller. Mitov peakade i IFK för sex, sju säsonger sedan med ett riktigt bra uteförsvar framför sig och har därefter sett lite sämre ut för vart år. I andra klubbar. Nu är han ganska tung och seg men av den klass och har den erfarenhet som gör att jag känner att han är en förstärkning, som reservmålvakt. Troligtvis är han också ett plus på träningsplanen och i omklädningsrummet men jag måste göra sig besviken Gustafson: inte ens IFK får dessvärre ha mer än en enda målvakt på fotbollsplanen samtidigt och Oscar Jansson är betydligt bättre. 

I fall man förstår fotboll har man sett att Andreas Alms lag haft problem, från allra första cupmatchen mot Brage. Med i princip allt annat än målvakten. Det har funnit olika förklaringsmodeller men att en ny tränare utan nyförvärv för startelvan behövde tid var naturligtvis klart. Åtminstone om han försökte förändra något i grunden. Det har inte Alm gjort. Han har klamrat sig kvar vid samma ålderdomliga 4-4-2 fast klubben inte har defensiva spelare för det. Alms drag har varit att rotera spelare, på olika defensiva positioner medan sportchefen predikar att IFK ska spela en positiv, ”framåtlutad” fotboll. 

Den defensiva förvirring som var uppenbar mot Brage har eskalerat. Det enda som tränaren och klubbens ledning gjort sedan den katastrofala starten på allsvenskan är att häromdagen skriva kontrakt med ”den hyllande”, kommande reservmålvakten. 

För att lyfta IFK:s ledning och få den verka handlingskraftig skuldbelägger Gustafson nuvarande förstemålvakten Oscar Jansson och påstår att Mitov-Nilsson därför är en värvning för framtiden. 

Gustafson har tidigare kritiserat Jansson men mig veterligen aldrig konkret beskrivit vad målvakten gjort mindre bra. Samma sak nu. Jag har sett IFK Norrköpings matcher och av de cirka 35 mål Jansson släppt in (inkl cupen) är det två eller tre som han kanske borde tagit. Inga uppenbara tabbar som resulterat i mål ( jo, kanske en) men några enskilda val som hade kunnat vara bättre men säkert orsakats av relationen till en dysfunktionell och obeslutsam backlinje. Om du jämför med en backlinje som gör flera stora, avgörande misstag i varje match – borde det då vara målvakten du hänger ut? 

Christer Gustafsons journalistiska utgångspunkt verkar vara att se positivt på fotboll i allmänhet, förmedla klubbens officiella hållning och ha så få egna idéer eller personliga intryck som bara möjligt. Och jag förstår att han är beroende och känner ansvar inför den hand som föder honom, med nyheter. Att det är NT:s läsare som betalar hans lön och att han som journalist kritiskt ska granska IFK har nog aldrig förstått. Eller velat – det är ju det där med lagkänsla och vilja… … bättre hålla låg profil och gömma sig b a k o m ”analysblocket”. 

Själv försöker jag vara konkret. Det kan verka naivt men jag tror ärlighet och uppriktighet i längden vinner över feghet och stoltserad okunskap. Oavsett hur rätt eller fel jag har, oavsett om jag har några läsare (vilket jag inte har, i jämförelse med Gustafson). Vad IFK, NT och svensk fotboll behöver är röster som inte agerar likt osjälvständiga  ja-sägare och medmissbrukare utan har konkreta och väl underbyggda synpunkter på vad som är rätt och fel, bra och dåligt och samtidigt kan formulera detta tyckande i annat än trötta klyschor.