Allsvenskan och talangutveckling/ Del 3: Tränarna?

Florian Wirtz och Musiala blev i går de två yngsta målgörarna i tysk EM-fotboll genom tiderna. De sticker ut i unge Nagelsmans i övrigt ålderstigna landslag. Musiala spelade 26 matcher för Bayern München i Bundesligan redan när han var 18 år, fast det var övervägande inhopp. Wirtz var startspelare i samma ålder i Leverkusen. I morgon får jag se Jude Bellingham som valde Dortmund istället för EPL när han var 17. Bundesligan är faktiskt full av engelska talanger och det finns naturligtvis en förklaring. 

Den absolut enda likheten mellan EPL och Allsvenskan är oviljan att ge unga spelare chansen. I Sverige handlar det dock inte om pengar, extremt snabbt och fysiskt spel plus stenhårt konkurrens. Det måste vara något annat. Men vad? Kanske har det något med förbund och tränarutbildning att göra? För vad kan det annars vara? Om nu akademierna är så fantastiska i Sverige  – varför vågar inte svenska tränare satsa på talang före erfarenhet? Varför väljer de hellre att kontraktera färdiga spelare, ofta från utlandet? Och varför är de så dåliga, i en internationell jämförelse att de inte får jobb utomlands? Jo, det finns en i ett polskt bottenlag och en har precis fått jobb i ungerska liganian.  

Tänker också på alla danska tränare i EPL, plus ett par tre i Erste Bundesliga och i andra utländska klubbar med vördnadsfulla namn som Feyenoord och Sparta Prag. Varför är där inga svenskar över huvud taget? Varför väljer en trots allt omtyckt och djupt respekterad dansk tränare ett ass-jobb i Tjeckien före att vara huvudtränare i en annan klassisk blåvit klubb?  

Men Henrik Rydström då, kanske någon frågar sig?  En oprövad +45-åring utan internationell erfarenhet och från den 25:e högst rankade ligan i Europa som plötsligt och utan vidare tar över ett lag på övre halvan i EPL? På allvar? Fundera istället på vilka och varför några journalister sprider de här fantasierna. Man behöver inte vara betalt ”transferjournalist” för att ha starka incitament att sprida falska rykten. 

Varför en serie som skulle kunna vara full av svenska och utländska talanger inte är det (undantaget några danska second hand-centrar) kan nog i huvudsak förklaras av tränarutbildning och tränarurval. Tror jag. Förbundets kurser tar emot och utbildar en viss slags fotbollsmänniskor, klubbledningarna/ sportcheferna satsar på de människorna som har den utbildningen. Några andra är i princip inte välkomna (lex Jonas Thern). De anställda i akademierna verkar ofta vara samma typ av människor, med samma tänk. Nu generaliserar jag grovt men varför producerar inte allsvenska akademier som det sägs satsas rejält på?    

Hammarbys scouting i Afrika är kanske ett bra undantag, delvis Elfsborg, IFK Norrköping var det, men för många säsonger sedan. En klubb som Malmö FF satsade på Hugo Larsson. Förra året på Nanasi och i år har Hugo Bolin fått två matcher men annars är det även där, i vad de själva påstår är landets högst rankade akademi, få eller inga spelare som får chansen i allsvenskan.  Har flera gånger skrivit om deras Nemesis på andra sidan bron – hur FCK i höstas kunde starta i Superligan med fyra, fem -04:er och 05:er. Samma sak med Nordsjälland – alltid några tonåringar på plan. Varför är det omöjligt i Sverige. 

Ture Sandberg har fått 56 minuter i år, i ett lag som krisar och skriker efter alternativ. Moustaz Neffati är tillbaka efter att under våren ha fått starta två matcher i ett isländskt bottenlag. Två tonåringar som inte känns som direkta förstärkningar men ändå sätter lite press på alla de övermogna spelare som Andreas Alm använt utan att ställa krav på kvalité. 

Alms har heller inte gjort sig känd för att satsa på talanger. Alla de unga lovande spelare som nu lirar i Häcken (eller redan sålts vidare) släpptes fram efter att Alm lämnat. Likadant i OB, Alm satsade på erfarenhet och rutin. En av de få unga spelare som fick chansen var Johannes Selvén som värvades från Blåvitt när han lånats ut men inte ens platsat i ÖIS jumbolag. Han fick starta många matcher som forward för Alm men blev ofta utbytt i pausen eftersom han var så dålig. Men förtroendet var hundraprocentig. Efter att Alm lämnat blev även Selvén utlånad till ett isländskt lag där han fått lite ströminuter, färre än Neffati. Kanske ser Andreas Alm Selvén som en förstärkning, han tillhör i alla fall rätt agent.    

Alms agerande liknar Guld Glens. Dansken dissade IFK:s speciellt och alla andra Sveriges akademier generellt. Istället plockade han med sig två danska tonåringar varav Lind höll låg men OK allsvensk klass, i bästa fall. Under våren har han fått ströminuter som inhoppare i bottenlaget Vejle. Baggesen, speciellt på vårsäsongen -23, hade inte platsat i ett Superettanlag men fick ändå max förtroende i IFK Norrköping. Det handlar m a o inte om talangutveckling utan om att skaffa spelaren ett bra CV.    

Det är något väldigt sjukt och bedrägligt med talangutvecklingen och tränarnas inställning till unga oerfarna spelare i allsvenskan.