Danmarks öde (och Hjulmands)

Sitter längst upp i nordvästra hörnet av Danmark med Vesterhavet som närmaste granne. En älskad och fruktad naturkraft vi i Sverige helt saknar.  Havet bär dock samma historia och berättelser som de stora skogarna i Sverige – innan de avverkades.  Medan Nordsjön (det svenska namnet på Veterhavet) sinar på fisk. 

Alla husen flaggar idag. Fotbollen i Tornby, eller Hirthals, är en ytterst marginell, nästan apart, syssla men Landsholdet lever alla med – relationen kan jämföras med ifall fotbollslandslaget och Tre Kronor var ett och samma landslag.  

De krävs oavgjort i kväll, mot Serbien. Förlorar man är man, likt VM, åter ute efter gruppspel och då lär Kasper Hjulmand försvinna. Jon Dahl Tomasson är den rimliga efterträdaren, i teorin. En annan Hjulmand lär gå i omvänd riktning – Morten Hjulmand, den dynamiske innermittfältaren jag såg dominera mötet Atalanta -Sporting Lissabon i våras. Han lär lämna Portugal för England. 

Danmarks chanser? Rätt små fruktar jag. Mot Slovenien tappade man initiativet och aggressiviteten med ledningsmålet. Mot England vann man samma sak när motståndarna gjorde 1-0. Det tyder på dålig coachning när man inte kan förmå laget att hålla en hög nivå. De borde vunnit matchen mot England men i mina ögon berodde det på att England kollapsade mentalt. Vilket också kan skyllas på ett dysfunktionellt ledarskap. 

Till skillnad ifrån de tidigare matcherna tror jag första målet avgör. Serbien kan som på Friends, backa hem och spela på snabba omställningar. Samtidigt som de kan begå grova misstag och falla samman vid motgångar. 

Mina tummar kommer vara som vaniljglassen med lokalt odlade jordgubbar (utan inblandning av gängkriminella) – röda och vita!