Dramatiskt redan från första tramptaget

I djurvärlden måste ledaren hela tiden försvara sin roll i flocken. Ständigt utmanas han av yngre, starkare, snabbare. Han överlever och besegrar motståndarna tack vare  kunskap och erfarenheten –  liksom Jonas Vingegaard eventuellt gör i årets Tour de France. 

Denna gång är allt annorlunda. Tävlingen börjar i Italien, med tuffa etapper. Vanligtvis rullar man omkring i pannkakelandskap och väntar på att spurtarna ska göra sin grej den första veckan. Nu är det berg och intensiv kamp redan från första etappen. På två dygn har Touren överträffat tre veckors Giro. Och i centrum de senaste två årens, men nu lite vingskjutne, danske segrare.

För tre månader sedan kraschade han och punkterade lungan. Efter tre veckor fick han lämna sängen. Det lär ta två månader att komma tillbaka och experterna menar att Jonas nog kan klara de inledande etapperna men är osäkra på hur han mår om två veckor, eller ifall han verkligen skulle tvingas bekänna färg, tidigt i tävlingen. 

Första etappen innebar 3500 höjdmeter. I går cyklade upp för ett litet, otroligt brant berg i centrala Bolonga som ibland hade 20 %:s lutning. 

Första gången höjde danskens eget lag tempot för att undvika  attacker men vid andra klättringen stack slovenen Pogacar för att kolla vad dansken gick för. Vingegaaard var beredd och svarade omedelbart. De två fick snabbt 40 sekunders försprång men valde att ta det lugnt när de åter var nere i staden och det väntande upploppet. De svenska kommentatorerna tyckte det var synd att de inte utnyttjade försprånget de tillskansat sig utan valde att rulla i mål med de andra, nästan lika bra cyklisterna och alla wanna-bees i olika åldrar. 

Min tolkning är att de två känner sig så överlägsna att de ville visa konkurrenterna att 40 sekunder inte är något alls – de kan köra ifrån när de vill, hur som helst. 40 sekunder är ”peanuts” mot vad som väntar, var budskapet. 

På samma sätt som Pogacar testade Vingegaard i går tror jag att den unge belgaren Evanepoel kommer försöka testa och utmana de två på tisdag. Då kör man över tre väldiga berg, de ska bland annat över 2600 meter och de långa, långa stigningarna med moderat lutning på i genomsnitt 5-6 % passar den sega men inte explosive belgaren mycket bättre.  

Framförallt är det fantastisk sport. Här är tre unga, tiill synes odopade, giganter och blivande legendarer. 2024 års Tour kan bli en klassiker. Men. Inget ont om de två svenska kommentatorerna, de är utmärkta men hade bara Eurosport varit en lika seriös TV-kanal hade hela upplevelsen varit helt fantastiskt. De långa, ständiga reklamavbrotten och den oprofessionella produktionen sabbar en del av totalupplevelsen. Eurosport känns, trots en del förbättringar vad gäller grafiken, väldigt mycket 1990-talets TV.