Hands – fotbollens gordiska knut

Alla är frustrerade över handsregeln. Det är fotbollens gordiska knut. Överdriver vi dess betydelse, borde det inte finnas viktigare saker att förbättra vad gäller fotbollens rättvise-kodex? 

Ex-domaren Jonas Eriksson i SVT:s studio menade att straffen Danmark fick mot sig var korrekt men ifrågasatte samtidigt om det inte är fel att fokusera så strikt på handsregeln när det finns så många andra saker i modern elitfotboll som accepteras men är klart emot reglerna och förstör fotbollen. han gav inga exempel, jag tror han syftade på alla fasthållningar, utslängda armar, tröjdragningar e t c.

Samtidigt som handsregeln borde kunna rymma en tolkning om att en rörelse med armarna för att bevara balansen inte nödvändigtvis är en hands. Det här med medveten och omedveten har redan sin plats i regelboken. Om en spelare förstärker konsekvenserna av den tackling han utsetts för, speciellt i straffområdet, så ska domaren avgöra ifall hans plötsliga brist på balans är medveten eller omedveten.  Det borde, framförallt med VAR-teknologin, var möjligt att fatta samma beslut var gäller den försvararande spelarens balans, koordination och gravitation i förhållande till hans armar. En hands ska vara tydlig och medveten – det var inte Joachim Andersens.

Ett snabbt svärdshugg, av Excalibur, löste den knixiga knut som medeltiden brottats med i en dåtida evighet, många generationer, otaliga säsonger. Kanske borde den reaktionära fotbollen söka var lika drastiska lösningar? Men vem vågar axla rollen som Kung Arthur i en genomkorrumperad fotbollsvärld?