Man of the Match: Målvakterna 

I Atletico Madrid har Jan Oblak säkert studerat Cristiano Ronaldos straffsparksteknik noggrant. Därför gjorde han en sagolik räddning på 39-åringens annars utmärkta straff i förlängningen. Slovenien hade till och med kunnat vinna då Pepe gav bort en boll i 115:e men på friläget gjorde Diogo Costa, 24-åring från Porto, en underbar fotparad.  

Det var frapperande att turneringens mest erfarna spelare misslyckades i matchen slutskede. Pepe blev utbytt, Cristiano Ronaldo fick torka tårarna och gavs en ny chans att bli hjälte.  Men alltså mållöst efter 120 minuter med målvakterna i centrum.

Det var faktiskt de med handskar som dominerade åttondelsfinalen i EM men det vågar förstås inte de utespelsfixerade journalisterna och experterna medge. Den direkta förklaringen till 0-0  var dock två av världens 10 bästa målvakter (allra bäst hittills tycker jag dock Italiens Donnarumma varit).

Straffsparksavgörande väntade – den högtid som nästan enbart målvakter förstår att uppskatta, och älska. 

Diogo Costa gick till höger på de tre ganska bra straffarna och räddade samtliga. Jan Oblak var en decimeter från att styra ut Cristiano Ronaldos stenhårda straff invid andra stolproten. CR7 bytte hörn men Oblak läste det. De två andra portugisiska straffarna var också bra men Oblak blev lurad rejält av Bruno Fernandez, världens kanske bäste straffskytt jämsides med 39-åringen. 

Efteråt var Cristiano Ronaldo både glad och sorgsen. Glädjen förstår vi men sorgen? Jo, han hade ju missat en straff. En egoistisk och egocentrisk superdiva förnekar sig inte – inte ens som 39-åring. 

Det var märkbart hur mycket bättre portugiserna var på straffar och jag tror att en förklaring är deras stjärnstatus. Slovenerna är i jämförelse b-lagspelare, de tar sällan straffar och tränar sällan på det eftersom deras obskyra klubblag sällan eller aldrig når långt i turneringar och speciellt inte internationellt. Ja, förutom Jan Oblak då… 

Diogo Costa drog slutsatsen att slovenerna med största sannolikhet skulle sätta varje boll i samma hörn efter den första räddningen eftersom de trodde att målvakten trodde att de inte var så smarta och listiga. Men 24-årignen som räddat 10 av 40 straffar var listigare (straffsparkasavgörande räknas inte in i den officiella mål- och räddnings-statistiken). Han räddade också tre straffar mot två olika motståndare inom tre veckor i CL hösten 2022. Det tyder på att han har ett ”flow” och känner ett mentalt överläge när det gäller frekventa, relativt frekventa, straffar. Hoppas innerligt Portugal återigen hamnar i straffsparksavgörande. 

Det andra värt att notera var de två målvakternas straffteknik. De hade en fot kvar i gräset vid tillslaget men lyckades ändå kasta sig och nå ända ut till stolpen – på hårda straffar. Det var exceptionell explosivitet. Jag såg många straffar i svenska cupen i våras och ingen målvakt där hade den här förmågan som naturligtvis kommer av träning – varav huvuddelen säkert är plymetrisk träning och olika smidighetsövningar. Även den relativt gamle Oblak hade det här fantastiska frånskjutet som gör att målvakten alltid går mot en stolpe.  Han står inte kvar och ingen straff slogs heller mitt i målet, den här gången. Kanske hade de som tog straffarna alltför stor respekt för målvakterna för att våga något sådant extravagant, under de omständigheterna. För utespelare som inte är bäst i världen gäller det att slå en så säkerstraff som möjligt och att inte missa och bli syndabock. Den rädslan ger målvakterna ett litet men betydelsefullt mentalt övertag. Sällan är det så tydligt som mellan Slovenien och Portugal.