Utvisning som ultimata belöningen

Att vara bäst på plan, rädda segern och medvetet ta ett rött med 30 sekunder kvar av en match som pågått i drygt två timmar – det känns spontant som en del av fotbollens komplexa estetik och dess moraliska skönhet. För fotboll är inte simpel, den som kör flest mål vinner sällan.    

Spanska landslaget har alltid vimlat av briljanta fotbollsspelare – alldeles speciellt när de inte skadas av motståndarna i andra minuten. Det är sällan man ens upptäcker att Spanien spelar med annat än karismatiska vänsterbackar. Men de har även högerbackar. Daniel Carvajal gjorde mot Tyskland sin kanske bästa landskamp, av 48. Bäst på plan var han i alla fall i konkurrens med Manuel Neuer. En klockren hjälte, i den obskyra rollen som högerback. 

Tyskland ställde om. Igen. Och igen hade Spanien spelat alldeles för offensivt och naivt och nu befann sig fyra, fem spelare på helt fel del av planen – i 121:e matchminuten och en ledning att försvara, inte utöka. 32-åringen verkade nästan stå stilla när 20-årige Musiala ryckte, stack förbi om, och satte fart mot det spanska målet. Carvajal tog ett snabbt beslut, ett livtag. Ett brottargrepp bakifrån för att stoppa den uppenbara risken för tysk kvittering. Han drog , och drog på sig ett andra gult kort. Han får inte spela den riktiga EM-finalen mot Frankrike på tisdagskvällen men utan Carvajal hade den kanske inte ens varit i semifinal. 

Dani Carvajal är bara 173 cm och har en ovanlig bakgrund, för en spanjor. Kom från Leganes till Madrid som 16-åring. Platsade inte i A-laget som 20-åring utan lånades ut till Bayer Leverkusen där han korades till Bundesligans bäste högerback. Har sedan under 11 säsonger i Madrid ofta varit skadad och har snittat cirka 28-29 ligamatcher prr säsong (av 38). 416 matcher och 17 mål ( plus ett landslagsmål, mot Kroatien för två veckor sedan). Men framförallt – i hans karriärs kanske bästa match tar han ett rött för laget och firar triumfen som utvisad. Älskar sånt! Blandningen av seger och förlust, den komplexa känslan av både och. En slags brutal estetik och moral. För mig är det absolut en del av det, kanske det viktigaste, som gör sport så oemotståndligt och en sinnebild för livet: fotbollens marginaler, tillvarons ytterbackar.