Gais, ändå! 

Han ler, konstant. Gais tränare Fredrik Holmberg ler i TV-intervjuerna, ler när han skakar hand med motståndarnas tränare, ler när han applåderar mitt lags prestationer och ler extra stort när han skakar hand med domarteamet efter 0-0 hemma mot Hammarby. 

Ler fast det var en match de (överraskande) nog borde vunnit. Hade bara nicktekniken inte varit så usel hade Gais gjort minst två mål i andra halvlek. Kim Hellbergs lag är definitivt inte bra att försvara i luften och när målvakten Dovin i sista minuten äntligen tog ansvaret i egna händer skadades han. 

Bakom Hammarbys enda bra chanser  låg Gais målvakt och hans besynnerliga försök att förvara utanför boxen. Jag förstår ambitionen. Jag förstår fortfarande inte hur man kan nicka utanför då man är ensam, oattackerad från 35 meter. Årets miss? 

Holmbergs leende är extra intressant. Med tanke på hur hans lag spelar borde han vara en läskig Mourinhotyp – lätt orakad, oförskämd, ständigt svärande och vilt gestikulerande i tillbakahållet raseri. 

Holmberg ler. Holmberg ler medan hans lag spelar cynisk fotboll – utan boll. Många frisparkar, många stämplingar och ständiga dragningar och fasthållningar. 

Med boll spelar de snabbt, löper mycket och har tränat passningsspel och offensiva löpningar.  Förutom MFF har jag inte sett något allsvenskt lag med så många rätta passningar i djupled. Och så skjuter man mycket. Vilket man gör rätt i för nicka kan man inte. 

Det är med andra ord ett lag med mod och självförtroende – helt annorlunda än det jag såg i seriens inledning. Mitt tre dygn gamla tips som 11:a bör nog revideras en aning.