De tokiga betygen på MFF

Ifall du läste engelska och blev underkänd av en lärare som sedan visade sig inte själv kunna engelska – hur hade du reagerat? 

När Malmö FF:s lokaltidning Sydsvenskan satte betyg på spelarna som vann den svåra bortamatchen mot Sirius med 4-3 överraskades jag av tidningens betygsättning. De brukar alltid vara positiva och välmenade. I princip halva laget blev nu underkänt, ett par var OK och tre av de 12 fick betyget 3 vilket väl ska motsvara ”ganska bra”, alternativt bra (på nätet ges ingen förklaring till vad betygen står för).  

Så här såg det ut i Sydsvenskan ( vars chefredaktör för övrigt är gammal sportjournalist…):

”R Friedrich 1

J Stryger Larsen 1 

P Jansson1 

G Busanello 1

N Zätterström 2

L Berg Johnsen 2 

S Peña 1

S Nanasi 3

S Rieks 3

T Ali 2 

H Bolin  2 

I Kiese Thelin 3 

E Botheim 2″

När MFF vann hemma med 5-1 mot Halmstad veckan innan fick alla spelarna höga betyg. Trots att MFF gjorde en betydligt bättre match på Studenternas. Men ja,man släppte in tre mål och det hade kunnat vara fyra ifall ett stolpskott gått. Det hade också kunnat vara två ifall Stryger-Larsen inte klackat in trean i ett försök att rädda en boll som var på väg stolpe ut eller utanför. Ett mål som för övrigt inte officiellt förklarats som självmål. 

Nu var inte Sydsvenskan ensam om att vara extremt kritiska. I halvtid menade TV-kanalen Max och alla deras experter att MFF var en katastrof och det var pinsamt att ligga under 2-0. Tränare Henrik Rydström försökte förklara att han tyckte det var en OK halvlek där man skapat många chanser och ägt bollen mest hela tiden men låg under 2-0 på grund av ”två freak-mål”. 

Det var en medioker halvlek av MFF, men bättre än första mot Halmstad. Förutom målmässigt. Ska då ett lag och spelarnas individuella prestationer bedömas endast utifrån resultatet? Ingen sade emot Rydströms analys men efter intervjun återupprepade experterna sin uppfattning om det riktigt dåliga MFF. 

Andra halvlek var i princip spel mot ett mål. MFF pressade och i slutet av matchen gjorde Sirius flera defensiva misstag för att de helt enkelt var oerhört trött av att bara försvara och tjonga i väg bollen. Alla MFF-are var inte bra men några var betydligt bättre än betygen i SDS. Som till exempel Hugo Bolin, Botheims uppoffrande spel och Taha Ali som låg bakom minst två mål med sina aviga dribblingar och vindsnabba löpningar med boll. 

Allra mest reagerar jag dock på Zätterströms ”2”. Den tonårige mittbacken debuterade från start (på bortaplan). Var helt OK defensivt och gjorde många offensiva raider. Han dribblade, med säkerhet, flera gånger och skapade lägen. Slog knappt bort en enda passning och avgjorde också matchen med en kanon i krysset. Eftersom alla som gör mål får ett bättre betyg i Sydsvenskan (ja det är så de ser fotboll) borde alltså Zätterström ha varit lika underkänd som resten av backlinjen – ifall han nu inte ”råkat” avgöra matchen. 

Några av journalisterna på Sydsvenskans sportavdelning kan fotboll. Det vet jag. Jag förmodar att de blev lika chockade som jag över Nils Zätterströms betyg (som borde varit 4). Lägg till det faktum att mål ger ett högre betyg i de flesta tidningar och sajter och du måste dra slutsatsen att sportredaktionen på Sydsvenskan ser och betygsätter fotboll som om ingenting hade hänt efter 1950-talet (då man fortfarande spelade med fem forwards i Sverige). Ifall en målvakt betygsattes efter hur många mål han räddat per match hade Sydsvenskan tvingats gå över till en 10-gradig skala. Istället mobbar man målvakter och menar att de inte är lika viktiga och bra som den spelare som petar in en boll i tomt mål. Det är inte enbart hånfullt, det är ju jävligt korkat och okunnigt!

Ps Längst ned står: ”Betyg: Sydsvenskans sportredaktion”. 

Själv ger jag, Magnus Sjöholm, sportredaktionen 0 i betyg efter Siriusmatchen. Dels för att de inte är kvalificerade att bedöma fotbollsspelare, dels för att de är anonyma och inte vågar stå för vad de tycker när de sätter sig tills dom. Med den här utgångspunkten är det inte konstigt att fotbollsspelare och -ledare inte tar medias fotbollsexperter på allvar. Kan ni föreställa er en konstexpert som inte förstår sig på konst, en tondöv musikexpert, en matskribent som inte kan skilja på salt och socker e t c, e t c. Svensk sportjournalistik borde försöka kravla sig in i 2000-talet  

Pss MFF har numera flera före detta sportjournalister anställda som kommunikatörer. Borde inte de inleda en diskussion med sina forna kollegor om hur man värderar andra professionella yrkesutövare?