Två höjdare! 

Jag minns ögonblicket på Sydsvenskans centralredaktion då Patrik Sjöberg slog världsrekord. På Stockholms stadion. Alla typ 20 000 på läktaren hade stannat kvar och SVT fortsatte sända – trots att de dragit över tiden och kommentatorn oavbrutet bar om ursäkt för att de de heliga tablåerna rubbats. Själv gjorde jag en mikrokort paus medan jag ringde runt till Skånes alla polisstationer för att höra om ”det varit nåt”?

Jag kommer minnas Armand Gustav Duplantis världsrekord lika länge men nu satt jag ensam och åt mat under ett pass som personlig assistent. Inga villagrannar skrek av glädje, vi kramades inte i trädgårdarna men 70 000 hade stannat kvar i Parisnatten för att få se Duplantis och hans stav skriva historia. 

Det är en otymplig penna han har i händerna men den tar honom uppenbarligen närmare himlen än någon annan människa varit tidigare – 3 meter och 83 cm högre än Sjöbergs hopp, utan stav. 

Duplantid har drömt om det här ögonblicket sedan han var tio år. Sjöberg gjorde förmodligen samma sak. Med en stor, väldigt stor skillnad. Sjöbergs familjeförhållande dominerades i hemlighet av att hans fosterpappa och tränare var pedofil som utnyttjade honom och andra barn. 

När Duplantis ska beskriva känslan då menar att han att just detta, med alla i familjen och alla hans bästa vänner på läktaren är det ultimata ögonblicket. Att ”alla” son betyder något i hans liv får dela han största ögonblick.  Sjöberg hade bara sin tränare på plats…

En förklaring till att Duplantis vann på 6.25 medan silvermedaljören hoppade 5.95 är att han tränat och lekt stavhopp sedan an var tre, fyra år gammal. Och att han haft äldre och yngre syskon som pushat varandra. Plus naturligtvis en före detta stavhoppare i världsklass som närvarande pappa. Och en elitidrottare till mor. Förutsättningarna verkar vara fullkomlig ideala. Och rimligtvis fortsätter de vara så de kommande fyra, fem åren. Stavhoppare lever av extrem explosivitet och smidighet – och lär mattas några procent när de blir lite över 30. Förr sa man att stavhoppare var bäst runt 30 för att det tog så lång tid att bli tekniskt fullkomliga. Idag är det tvärtom. Ingen i världsklass är över 30. 

Hur många världsrekord Duplantis kommer hinna slå till dess kan vi bara drömma om. Det enda jag vet är att inget av hans kommande hopp kommer någonsin slå just den här måndagskvällen den 5 augusti nästan ensam i östra Malmös sovande villakvarter. 

Ps Sjöberg har idag inte enbart stort vitt skägg utan även, fortfarande, europarekordet från den där vardagskvällen i Sverige 1987.