Vad fan är form? / Exemplet Gais–IFK Norrköping

IFK Norrköping har form, påstår fotbollsexperten i Max efter matchen. Det är samme expert som hävdad att Gais hade form, före matchen. Gais var till och med ”formstarka på hemmaplan” eftersom de vunnit många matcher på Gamla Ullevi. Mot bottenlaget Norrköping förlorade tredjeplacerade Gais eftersom deras första avslut på mål kom efter 97 och 25 sekunder. Det var ett dåligt avslut. 

Jag skrev före matchen att Norrköping hade en bra chans eftersom Gais spelat ganska dåligt de tre senaste matcherna: ”Gais formsvacka – IFK:s räddning?”. Visserligen vann de dubbelmötet mot AIK men det berodde i huvudsak mer på AIK:s ångest och otur.  

Jag skrev också att Gais har problem med huvudspelet i eget straffområde och att deras målvakt är överskattad. Så när matchens enda mål tillkom genom att hemmalagets målvakt och mittback båda trodde att den andre skulle ta hand om den höga bollen innan den studsade i gräset  – och en motståndare smet emellan och enkelt slog in bollen i mål – blev jag inte förvånad. 

Så vad fan är form? Mer än att det betecknar en kropp eller föremåls ramar och rumsliga begränsningar? Bland svenska fotbollsjournalister är ett lag i form ett lag som tagit många poäng den senaste tiden. Inget annat. Form har inget med själva prestationen eller utseendet att göra utan handlar uteslutande om resultat.   

IFK Norrköping har efter en, på alla sätt, miserabel säsong nu tagit tre raka segrar. Det är glädjande, speciellt som det lag som släppt in flesta mål vunnit 1-0, 2-0 på hemmaplan och så nu 1-0 borta mot det relativa topplaget. 

De flesta hävdar säkert att IFK Norrköping är i form. Jag ser inte den formens konturer. Istället ser jag ett lag sakta återvinna sitt självförtroende tack vare en rad olika saker men att självbilden förbättras innebär inte att prestationerna var varken bra eller solida. 

Först och främst har motståndarna på hemmaplan varit seriens för närvarande sämsta lag. Omgången efter släppte de båda in fyra mål på hemmaplan. IFK har inte spelat bra men Halmstad och Kalmar var usla. Gais var också dåliga utifrån förväntningarna på ett så kallat topplag men här visade IFK Norrköping en defensiv stadga och såg för första gången på länge riktigt organiserade ut, defensivt. 

Det sistnämnda tror jag delvis beror på att man har fått en vikarierande högerback som förstår högerbackars fundamenta, och kan vinna en närkamp. Salihovic är ingen bra allsvensk högerback i nuläget men han är mindre dålig än den flyktade norske inkastspecialisten Eid.  

Plus det faktum att lagets bäste mittback, Anton Eriksson, äntligen fick spela. Visserligen som inhoppare men i alla fall – det är alltid olyckligt med skadade spelare men tränare Andras Alm kan här sägas ha tur med skadorna. Enbart det faktum att Alm föredragit två andra mittbackar (ja tre med Höög-Jansson) bredvid Watson finner jag fullständigt oförklarligt.  Men erfarenheten från Odense är att tränare Alm ibland startar med spelare som helt enkelt inte är tillräckligt bra. Ungefär samma sak som IFK:s tidigare tränare gjorde då han värvade och gav omåttligt med speltid åt en ung landsman utan erfarenheter av seniorfotboll, och utan erfarenheter av elitfotboll. 

Nu tror alla att IFK kommer ta en fjärde seger i morgon lördag mot absoluta bottenlaget Västerås. Jag är inte lika säker. Jo, IFK:s försvar är bra, och självförtroendet stärkt men offensivt fungerar det dåligt. Samtidigt som Västerås inte är i så dålig form som resultaten visar. De borde ha haft minst en poäng mot det AIK som i sin tur spelar hygglig fotboll men brister defensivt. 

Med andra ord får IFK Norrköping äntligen chansen att undervärdera en motståndare – det var länge sedan sist, kanske mot Värnamo hemma. Just de två V-lagen har jag tippat sist i sluttabellen men det betyder inte att de inte vinner matcher, eller emellanåt kan spela OK fotboll (om nu inte Halmstads obefintliga form, deras spelmässiga kollaps, håller i sig under hösten).