Dansk handbollsroman

Kim Andersson fick frågan i OS-studion: varför är lilla Danmark världsmästare i handboll? 

Det finns två svar, Kim verkade inte träffa nåt av dem. Det gör dock romanen ”Mestrene”/Mästarna av Malte Tellerup (Lindhardt og Ringhof förlag). De två har dessutom samma namn, eller snarare nämnare – Ulrik Wilbek. 

Det finns också en längre förklaring, vilken är exakt vad den här autobiografiska romanen handlar om.  Malte har upplevt det mesta han berättar. Men inte allt. Skönlitteratur är som handboll och all annan sport – man ska inte förväxla det med livet. Men den kan vara en ställföreträdare eller kompensera för den värld vi vill ska vara enklare, mer precis och gärna rättvis. Men eftersom sport av definition och självbevarelesdrift inte är rättvis kan den liknas vid fiktion. Vi kan aldrig vara säkra på vad som är sant eller inte. Mer än resultatet, historien. 

Handbollen uppfanns i Nyborg, på Fyn. Den gavs gestalt på en skola strax norr om Köpenhamn 1906. Den är en del av den danska folksjälen men det var länge en udda, lagom marginaliserad nordeuropeisk lagidrott. 

I Sverige hade vi en kommunreform 1971. I Danmark gjordes drygt 1000 samhällen till 277 kommuner året före. De nya, nu mer mäktiga, politikerna ville visa godhet och generositet, ge en lättförståelig framtidsvision. I Sverige byggde de tennis- och hockeyhallar vilket bidrog till 80-talets idrottsunder. I Danmark byggde man handbollshallar, som det gick utmärkt att spela badminton i.

Men elitutvecklingen led av Danmarks märkligt romantiska syn på amatöridrott. Idrott var inget yrke, pengar var fult. De professionella fotbollsspelarna tilläts först att vara med i landslaget 15 år efter Sveriges. Precis efter att man fått stryk av ”Arvfienden” i Parken med 6-1. Dansk handboll dominerades av lag från Köpenhamn, och Helsingör. Alltså spelade några av Danmarks allra bästa handbollsspelare i den tredje högsta svenska handbollsligan, närmare bestämt i Olympia i Helsingborg. I min hall. Eller ja, de tränade i B-hallen med det livsfarliga nubbade gröna golvet. I Idrottens hus A-hall tränade och spelade mitt Vikingarna, och min storebrors Göta.  

Ungefär samtidigt börjar ”Mestrenes” berättelse, 20 mil västerut. Då de två handbollsklubbarna i Odense med arbetarrötter går samman. Varefter Maltes far västernian i AIK med hoppskottet träffar Laila, målvakt i FREM. OH77 blir direkt Fyns bästa herrlag, då i slutet av 1970-talet. Tio år senare föds Malte och hans två år yngre bror. Båda växer bokstavligt upp i den nya hallen, blir målvakter. Som mamma, men framgångsrika. Föräldrarna skiljer sig och sitter därefter på varsin läktare, mitt emot varandra, medan de ser sina söner bli allt bättre men hantera framgångarna helt olika.  

Malte är mer reflekterande än sin lillebror. Viktor tar sig till landslaget, och spelar för Barcelona. Malte lägger av efter en skada när han är på väg att bli senior, handbollsspelare på riktigt. Tillvaron kompliceras dessutom av att han är bisexuell. Det är en parentes i boken men har fått stort genomslag i media.       

Jag känner igen mig. I allt från att hänga i hallen, och cafeterian, omklädningsrumskulturen, vad som gör ett bra hoppskott och hur målvakternas arbete förändras med åren, i detalj. Hur det är att vara lovande junior bland lätt misstänksamma äldre män som alla har en nära känslomässig idrottsrelation till ens far. Men här skildras också den gammaldags klubbkulturen med värden och idealism som delvis försvann när pengarna och vinnarinstinkten tog över. Ja, till och med i fascinationen över kroppslig närhet och intimitet. Oavsett kön.  

Maltes far mötte en ung man på en förbunds-utbildning i Köpenhamn i början av 80-talet. Väl tillbaka på Fyn berättade han med förakt hur ynglingen från Viborg hade totalt annorlunda syn på allt i handboll. De var inte ense ”om ett skit”. 

1988 blev Ulrik Wilbek tränare för hemstadens ordinära damlag. De tränade mer och annorlunda. Han utvecklade talanger och såg samtidigt till att det kom in mycket pengar i laget. Tre år senare vann de danska mästerskapet. Sedan blev han U-landslagstränare, gifter sig med sin målvakt, blev A-landslagstränare och Danmarks handbollsdamer med Anja Andersen i spetsen dominerade sporten i ett decennium. Varefter han gör samma sak med herrhandbollen och sedan hoppar av och gör blixtsnabb politisk karriär i ett konservativt parti. Han blir borgmästare i Viborg med fler personliga röster än nästan någon annan politiker i landet, inklusive statsministern. Malte blev journalist och författare, det här är hans fjärde bok. 

Romanens första kapitel heter Mareridt/ Mardröm. När Malte fyller 29 drömmer han om att han gör comeback, han vill veta hur bra han kunde ha blivit. Drömmen återkommer ofta. Romanen är ett sätt att bearbeta den. 

Mestrene blev nominerad till Danmarks Radios romanpris. Fullt så bra är den kanske inte, rent litterärt, men jag älskar den djupt och innerligt för att den berättar om en värld jag aldrig fått läsa om tidigare. En värld som också var min. 

Ps Några mil norr om Viborg ligger Ålborg. De spelar ofta Champions League-finaler och några av de allra bästa svenskarna spelar där. Näst bäst är GOG, en liten by med folkhögskola två mil söder om Nyborg. I den danska högstaligan finns inte längre några klubblag från Själland utan alla är, med undantag för GOG, stora ekonomiskt välbärgade verksamheter på Jylland. I branschen handbold!    

Pss Det här kanske ser ut som en recension men det är det inte. Den kommer senare.