Fyra funderingar efter IFK Norrköping- Häcken: Wolf, straffen, försvaret och Nyman

Finns mycket att skriva om 3-3-matchen. Som t ex att domare Victor Wolf tyvärr är en konsekvens av att inte ha VAR. Han borde aldrig ha blivit allsvensk domare och nu är återväxten så ynklig att han håller sig kvar – fast han tappat ”det”. 

Efter knappt tre minuter får ”Totte” Nyman en av dessa otaliga höjdbollar mot sig – men nu vid mittlinjen och i brösthöjd. I ryggen har han Lode, en brottartyp som omedelbart tar ett bastant grepp med båda händerna om Nymans tröja. Totte gör samma sak men naturligtvis inte lika effektivt. När Lode nästan dragit tröjan över huvudet på motståndaren och bollen kommer i brösthöjd trycker han till med bröst och armar så att Nyman far iväg och faller ihop. Det är inte den formen av fysiskt spel en domare önskar men Wolf viftar matchen vidare, kanske tycker det är värt en fördel. Han gör inget för att stävja ofoget med att dra i tröjor och byxor. Tror aldrig jag sett en match med så mycket tröjdragningar och definitivt ingen där en välplacerad domare bara struntat i allt. 

Det gick så långt att motståndarnas lagkapten blev varnad i andra efter att tre IFK-spelare dragit i hans tröja, armar och slutligen fällt honom – utan att en välplacerad Wolf visslade.

Matchen förstördes – det var enbart domarens fel och jag tycker det gynnande Häcken. De var det spelande laget, de borde dessutom haft en straff när Salihovic kastade sig i andra och taklade Inoussa bakifrån i straffområdet.

Häcken fick en straff som är svår att argumentera emot. Max expert, vet inte vad hon heter, kallade det ”en  verkligt säker straff”. Paret i Max fyllde på med att Mitov var ”chanslös”. Sanningen är ju den straffen var så jävla dålig att den blir bra. Den går under Mitov som på grund av åldern dels försökt kasta sig så nära stolpen som möjligt (i tron att bollen kommer där) och dels inte hinner sänka underarmen och blockera bollen.   Straffen är dålig och lättläst. EN yngre, mer smidig målvakt hade inte behövt satsa så mycket på att komma långt och relativt högt så han hade varit närmare marken och därmed haft större chans att få ned underarmen. Jag begär inte att alla kvinnliga expertkommentatorer ska vara experter på allt inom herrfotbollen men det är bättre att säga för lite än allt för mycket – ifall man inte behärskar det specifika ämnet. Eller så är skillnaderna mellan män och kvinnors straffskytte och straffräddningar fortfarande så stora att Häckens miserabla herrstraff vore perfekt för samma klubbs damlag? 

Det enda IFK gjorde offensivt i första var att slå långa bollar på Nymans huvud mitt på Häckens planhalva. Nyman vann nästa alla dueller, skarvade bollen vidare till någon som absolut inte var där. Det var ingen bra taktik. Så när man äntligen spelade bollen längs marken, inte primärt sökte Nyman utan lät honom göra det han är bäst på – att löpa in i straffområdet och möta inlägg i det område en mindre bra målvakt eller mittback släpper så gör han mål. Anton Eriksson skulle gjort samma sak på Nymans perfekta inlägg under forceringen i slutminuterna. 

Låt oss stanna bandet här. Andreas Alm får mycket cred för att IFK inte släpper in så många mål längre. Att försvaret är tätare.

1. Anton Eriksson får spela. Han är laget bäste försvarare och självfallet borde han varit given redan i våras. Det fattade inte Alm. 
2. När man plockar bort Tim Prica och ersätter honom med tre mittfältare så blir det naturligtvis mindre ytor i försvaret åt motståndarna. Samtidigt blir IFK totalt impotent med Totte Nyman som ensam anfallare som både ska vara targetspelre och rusa in i straffområdet. Han är bra men han kan inte göra allt. Det borde Alm fatta och jag tror Alms idé om att kalra kontraktet är den här forman av grisfotboll. 

Jag vill inte påstå att IFK gjorde en bättre andra halvlek offensivt – trots två mål. Det var ännu en match då taktiken gjorde att man lade sig på rygg och hoppades på mirakel och liksom mot Västerås sker mirakel i Parken då och då (nån skulle säkert hävda att det gudomliga i sammanhanget kan härledas till Curva Nordahl). IFK är sämsta laget men räddar poäng, dock bara en enda den här gången medan de tre  segrarna (i sexpoängs-matcherna) mot de HBK, Kalmar och VSK blir allt viktigare för varje omgång. Vinner IFK mot Halmstad och Göteborg i nästa månadsskifte och kryssar borta mot Värnamo 27 oktober har man troligtvis alla de tre klubbarna bakom sig och förmodligen kvar i allsvenskan.