De blinda boxarna 

Jag har sett målvakter på alla nivåer (inkl VM, EM, CL och de bästa ligorna) boxa bollar med två händer. På fotografier kan man ibland se att de också blundar-kanske rädda för den kollision med nickande motståndare, eller medspelare, som ibland sker. En boxning med två händer blir sällan till mer än en fösning. Tekniken är undermålig, blott snäppet mindre dålig än rädslan och bristen på mod. Istället för att utnyttja sin överlägsenhet vad gäller ansats, upphopp, räckvidd och kraft blir det halvdana försök som i allra bästa fall når nån meter utanför straffområdet. 

Eftersom bollen har så låg fart är det enkelt att skjuta eller bredsida tillbaka bollen för en väl placerad motståndare. Jag har sett många mål för med en enkel bredsida på volley kan man sända bollen in i ett tomt mål. 

Därför gör det mig extra glad att se Jacob Widell Zetterström, på en bild från hans nya klubb, Derby County, boxa med öppna ögon. Det innebär att han boxar långt, kan styra bollbanan hyfsat och vinner alla dueller. I ett land där man av tradition slår alldeles för många inlägg är modet att boxa utan att blunda en enorm fördel.

En målvakt som dominerar sitt område, oavsett storlek, ger det med tiden dessutom stor respekt och förändrar både individuella anfallare önskan och lagens taktiska förutsättningar.    

Jag har ofta set Widell-Zetterström göra det i Djurgården. Nån gång har kommunikationen mellan han och hans överambitiösa mittbackar inte varit perfekt men ofta har han ägt straffområdet på ett sätt som svenska målvakter sällan gör. Man kan också märka hans goda boxteknik då han väljer att blockera skott med båda händerna eller tvingas sträcka ut och stora en boll till hörna. Förmågan att styra boxningen, att han starka handleder och fingrar vana attslå gör att händerna blir betydligt starkare och stabilare.

Målvakter som inte vågar boxa eller har dålig teknik bir ofta ett lätt byte, utlämnade åt mittbackar som redan screenats bort, fastnar i en stenhård omfamning eller bara tappat markeringen i tron att någon lagkamrat skulle göra jobbet. 

Fasta situationer i dag handlar om brottning, och boxning. Och boxarna sviker. 

En förklaring kan vara att många målvaktstränare är alltför fixerade vid bollen. Att målvakten på träning ska stoppa bollen genom att kasta sig eller kollapsa. Och som i fallet med fasta situationer och boxning så blir det väldigt, väldigt ofta inlägg. Men även om tränaren/ träningsteamet slår 100 inlägg så blir det kanske högst 50 med kvalité och av de närmast inte en enda som motsvarar hur målvakten forcerar hinder, hoppar och boxar. Men även om vi enbart tränar på att komma ut att boxa – räknas 50 slag äns som uppvärmning? 

De flesta målvakter är fantastiskt bra på att gå ut och ohotade hoppa upp och fånga ett inlägg. Men behöver man verkligen träna ännu mer på det? Borde de inte istället möta en riktigt stor boxningssäck och lära sig slå rätt, träffa rätt och sedan på träning gå ut och boxa i den ”trafik” med och motspelare utgör?  

Att träna boxning ger massor av plus, även för fotbollsmålvakter. Förutsatt att man vet vad man vill och hur man ska göra det. Förutom tekniken och tryggheten ger det mycket bättre fotarbete, höftträning, koordination och mer mod. För när du vet att du är stark och en bättre boxare än motståndaren ger det dig också större mod att möta den svagare och mindre aggressive motståndaren, utan armar…