Hugo Larsson och Jon Dahl

Det är något som inte stämmer med vår nye danske förbundskapten. Hans förkärlek att hänga ut och kritisera spelare offentligt, hans misslyckade laguttagningar, hans felaktiga trupper, hans oförmåga att ta ut rätt lag, hans oförmåga att få den defensiva delen att fungera. Jag har en teori, en del av förklaringen. I en annan text här

Jag hade även stora förväntningar men Jon Dahl har faktiskt misslyckats – för femte gången i rad. I torsdagens måstematch, revanschen för 0-3 i Baku i höstas, borde Azerbadjzan gjort sex, sju mål ifall de bara varit lite bättre fotbollsspelare. Man kan glädjas åt tre poäng men det såg förfärligt ut.

Jon Dahl satsade då på fel högerback, fel mittförsvarare och i sammanhanget en  innermittfältare som absolut inte borde ha startat. 

Sedan har vi Hugo Larsson-affären. Självklart blir spelaren besviken när hans förbundskapten motiverar petningen i media. En petning som dessutom verkar mycket märklig med tanke på hur bra Hugo Larsson varit i Frankfurt den här säsongsinledningen. Och hur dålig Ayari var i Baku.  Och att Jon Dahl bytte in Salétros, i stället för Larsson. 

Ayari var dessutom en spelare Jon Dahl lånade in medan han var i Blackburn. Likadant med målvakten Leopold Wahlstedt som Jon Dahl köpte till Blackburn, lät honom spela fast han inte var speciellt bra och sedan tog ut honom i en landslagstrupp där han definitivt inte hör hemma. Varefter Blackburn sålde honom dyrt till Uwe Röslers Århus där han skulle lösa deras målvaktsproblem men han får inte spela och Rösler har tvingats återaktivera en 39-årig, halvt pensionerad reservmålvakt.  

Lägg därtill att Hugo Larsson aldrig tidigare kritiserat tränare eller framstått som en självisk omdömeslös ”crybaby”.  

Läser på danska Bold.dk i en kommentar att sajten skrivit om offentliga kontroverser mellan Jon Dahl  och spelare i klubblagen Malmö FF och Blackburn 16 gånger. 16 olika spelare som inte tycker att tränaren varit schysst mot dem. 

Det känns onekligen som om vår förbundskapten älskar att offentlig lämna ut och kritisera spelare han inte gillar. Det är en ytterst märklig form av ledarskap. 

Lägger man samman allt detta kommer man fram till att Sverige säkert ändå vinner mot Estland i kväll, kan vinna sin C-grupp och göra bland annat göra Finland sällskap i B-gruppen men att dansken inte är en långsiktig lösning på det svenska herrlandslagets stora problem. Trots att man har tre av Europa bästa forward…   


About this entry