Målvaktshjältar, och förlorare

Den finns en stolt polsk målvaktstradition. Jercy Dudek var världens kanske bäste målvakt strax efter millenieskiftet innan en axelskada reducerade hans kvalité. Szczęsny, Fabianski, och den lite mindre berömde Artur Boroc var topp 25 i världen under 10-15 år. 

Precis som Dudek säkert påverkade många talanger att bli målvakter så har de senaste årens många bra målvakter kanske hämmat återväxten. Att det var omöjligt att konkurrera, ens bli uttagen i en landslagstrupp, har kanske påverkat talangerna negativt för nu ser Polen faktiskt ut att ha ett slags målvaktsproblem. 

När Kroatien spelade ut Polen i Nations League i lördags utan att kunna göra mål avgjordes matchens på ett märkligt, fast inte helt överraskande, sätt. 

Det är inte märkligt att Luka Modric smekte en frispark över muren och upp mot närmaste krysset. Det är däremot märkligt att målvaktens stod där utan att lyckas rädda – det var hans hörn men han var så pass rädd för att kasta sig  in i stolpen att han istället kastade sig (eller snarare föll) bakåt in i nätet och med en tafatt hand försökte styra bort bollen. Det såg helt enkelt klumpigt ut! 

Man kan argumentera för att Lukasz Skorupski inte når bollen i fall han står längre ut, och Modrics boll naturligtvis sänker sig men det är att tillskriva den bollbanan fiktiva drag. Min teori är att målvaktens ringa längd (och kanske början på bristande smidighet) narrade honom. Lukasz Skorupski är 185 cm (188 cm på Transfermarkt polska hemsida…) och nu 34 år gammal (över allt). Efter att ha varit tredje- och fjärdemålvakt i landslaget sedan debuten för 12 år sedan fick han nu chansen i en tävlingsmatch och misslyckades. Kanske bidrog hans upphöjelse till förstemålvakt i Bolongas CL-trupp (den Jesper Karlsson inte platsade i) till chansen.

Jag trodde 24 årige löftet Marcin Bulka i Nice skulle stå men han satt överraskande på bänken. Jag gissar den före detta tredjemålvakten i PSG får förtroendet nästa gång. Eller förre FCK-målvakten Kamil Grabara, nu förstekeeper i Wolfsburg som inte verkar få den cred han ska ha, i Polen. De borde nog ha gått långt före Skorupski. Kanske var tävlingsmatchen i Kroatien bara en slags belöning för lång och trogen tid på bänken (förbundskaptener gör konstiga saker i Nations League) men detta slutade tyvärr tråkigt. 

Med Viktor Johanssons bragd i Baku i färskt minne följde jag av en tillfällighet Angus Gunns bortamatch i Portugal. Skottarna tog en tidig ledning och sedan var det spel mot ett mål. Gunn, 28 år och med en lång, medioker karriär i Norwich var fullkomligt fantastisk. Precis som Johansson gjorde han flera räddningar på avslut det redan börjat jublas åt. Händer var på väg upp lite överallt men de hade inte räknat med Gunns ologiska lemmar. Plötsligt var de bara där, rakt i bollbanan, på mållinjen. Mendet räckte inte, på tilläggstid slog inhopparen Christiano Ronaldo in sitt 901:a mål… 

I mina färgade målvaktsögon är Angus Gunn både förlorare och hjälte. Som målvakt kan du vara båda delarna samtidigt – även om alla målvakter i förlorande lag naturligtvis aldrig är nöjda efter insläppta mål och noll poäng. Men det finns förmildrande omständigheter, speciellt i de ständiga samtalen med ditt ”målvakts-jag”.

Till skillnad ifrån Polen har Skottland inte haft en riktigt bra målvakt sedan 1900-talet. Den senaste tioårsperioden har Craig Gordon vaktat målet men aldrig lyft sig internationellt. En välskolad, habil målvakt utan ”det där”. Angus Gunns heroiska insats mot Portugal, i blott 13 landskampen, kan kanske få honom att ta nästa steg i sin målvaktsutveckling, det fanns antydningar till det där redan i EM. Om inte annat får vi tillfälle att studera det när han träffar på våra tre svenska målvakter i The Championship. Widell Zetterström möter Gunn redan om två veckor, 28 september.