”Det är en svag första straff” / ”Årets räddning”

Problemet med fotbollsexperter i media som ska bedöma målvakter når sitt klimax exakt här: Atalanta – Arsenal i CL:s första omgång, Mateo Retegui vs David Raya. 

Den med höger fot slagna straffen i början av andra halvlek är stenhård, skruvad nere vid stolproten. Raya går tidigt, åt rätt håll och gör en fantastisk räddning. På en alldeles utmärkt straff. Jag tror att Raya är säker på att den kommer på hans högra sida, lågt och mycket hårt för han kastar sig mer ”snabbt” än försöker nå ut till stolpen  – vilket kräver en högre utgångsvinkel, mer kraft i ben och höft och axlarna i en mer lyft position. 

Returen går högt på andra sidan målet, en motståndare nickar men Raya är blixtsnabbt uppe, slänger sig i desperation och har turen att han når den precis på mållinjen med en vänsterhand. Det är kanske redan nu ”årets räddning” som den kallas vid första Viasatreprisen.  

Citaten från Viasats expert, med ett par sekunders mellanrum, utgår till hundra procent från tesen att alla straffar som går i mål är bra och alla som inte gör det är dåliga. Det förutsätter att där inte är en målvakt. En målvakt med bra räddningsprocent på straffar kan få den bästa straffskytt att missa just för att han känner sig tvingad att slå en straff han inte helt behärskar. På så sätt är en straff som går i ribba eller stolpe, eller utanför, också en räddad straff lika mycket som det är en missad straff.

Det finns dåliga straffar som går i mål och bra som inte gör det. En straff kan endast bedömas när man inkluderar både målvakt och det mentala spelet, utan boll. Något fotbollsromantikerna i media helst vill undvika. Helst vill de exkludera målvakter helt och hållet men det är problematiskt. Så istället underlåter de att lära sig något om målvaktens arbete och prestationer. Faktum är att vi kanske även ta med videoanalytikerna och statistikerna i bedömningen av prestationer på planen. I modern tid.  

I det här fallet ställdes straffskytten 15-1 mot straffräddaren 4-38. Med andra ord mental fördel argentinaren. Men Raya hade hjälp. Det tror jag inte Retegui hade. Den utespelare som bett om analytiker hjälp med målvaktens straffagerande hade förmodligen uppfattats som en svag straffläggare och bytts ut mot någon med stort självförtroende som tagit straffen och misslyckats. 

Sportbladet som förhoppningsvis hinner tänka innan de skriver rubricerar det som ”Dubbla räddningar efter hemligt samtal”. Det ”hemliga” bestod i att Raya tog ett kort snack med målvaktstränaren Iñaki Caña. Denne är liksom Raya från Barcelona men Caña spelade bara i Division 2 och 3 efter att ha lämnat Barça C. Redan innan han fyllde 25, vid Millenieskiftet, lade han handskarna på hyllan och blev tränare. Så jag vet inget om hans straffstatistik men han är en himla bra straffanalytiker.  

Ps Raya räddade poängen. Matchen slutade målvaktstriumfatoriskt 0-0!