Minns ni när fotbollsjournalistik i huvudsak handlade om ett domslut var rätt eller fel?

Jag är kluven vad gäller VAR men är mer för än emot. Jag respekterar de som inte vill ha någon som helst teknisk inblandning i domartrions jobb men jag tror det åter skulle flytta fokus från spelarnas prestationer till domarnas misslyckanden. Folk verkar ju aldrig glömma att Martin Hansson under en hundradelssekund missade en hands på Thierry Henry för 20 år sedan… 

Ja. Det är segt att ett vackert mål blir underkänt för en bagatell tre moment tidigare och att det tar flera minuter att skipa rättvisa men förhoppningsvis blir experterna och teknologin allt bättre, snabbare. Själv är jag allergisk mot fuskare. Inte för att de fuskar utan för att de förstör för de som väljer att inte fuska. Jag tycker fuskarna är ett större hot mot fotbollen än VAR och är lycklig när de avslöjas. Eller att VAR gör domaren uppmärksam på en ful eftersläng eller medvetet försök att skada motståndare. I sådana situationer gör VAR mig  glad. För fotbollen har blivit så mycket snabbare och fulare och mer fuskig på bara 10-15 år. Alla drar i varandras tröjor (och byxor), håller fast, låser och stänger motståndarnas löpningar. Alla låtsas oskyldiga. Alla slår ut med händerna. Försöker se kränkta och försmådda ut. Det är ett synnerligen ovärdigt skådespel.

På sikt kommer VAR plocka bort en del av fusket och fotbollen bli renare. Men det är en lång inskolnings-, och förändrings-process.

Den svenska modellen gör att fotbollsjournalister fortfarande ägnar massor av tid och diskussioner på ifall domaren gjorde rätt eller fel. Efter matcherna. Hur intressant är det? På vilket sätt gör det domaryrket mer attraktivt att de skärskådas och fälls för misslyckanden? Att de blir syndaren istället för det uppenbara offret? Vilket i sin tur skapar hat och frustration. När Olof Lundh för 10-12 år sedan var allsvensk fotbollsexpert i TV kunde han fylla en sändning med domarkritik. Så Olof är en av de skyldiga till att domarstandarden i allsvenskan, och nyrekryteringen, blir allt sämre. 

Så BP-Mjällby i lördags och det var en lite avslagen 0-0-match som snabbt blev ful och full av dålig stämning. För att domaren inte höll allsvensk klass. Och de bästa domarna, alla de bästa allsvenska domarna, har blivit sämre de senaste säsongerna. Förmodligen för att de tvingas ta alltför stort ansvar och saknar den trygghet och auktoritet som VAR skapar i relationen domare–spelare.

Simon Bank tar i sin utomordentliga bok ”Vem dödade min fotboll?”  upp VAR som en av flera skyldiga. Kapitlet ”Från Guds hand till Guds död” är skitintressant men skrivit av en sårad fullblodsromantiker. han tar till och med hjälp av Werner Aspenström ( en poet jag en gång tillbringade åtta raka timmar samman med). Banks katekes är fullproppad av högstämda postulat, påhittade metaforer och vilsna slutsatser. Han menar till och med att begreppet ”tro” det vill säga hoppet/den ofullständiga övertygelsen hos fotbollssupportrar har försvunnit med VAR. Att allt i fotboll numera är exakt och definierat in i minsta detalj ( det är därför Aspenström citeras). Det är ett vackert formulerat påstående men ett påstående dränkt i löjets skimmer. 99 procent av fotbollen är fortfarande ett oförutsägbart, maniskt, ja rent ut av galet ostrukturerat kaos. VAR skapar lite rättvisa åt en vild och fundamentalt omoralisk elitidrott.