Kritik av Simon Banks förord

Jag beundrar Banks kunskaper, hans prosa och patos (bättre begrepp än det han själv använder: ”passion”). Jag älskar hans fantastiska bok ”Vem dödade min fotboll”. Jag förutsätter att han har absolut gehör för fotbollsspråket och olika begrepps valör. 

Men. Fotbollsspråket – behärskar inte Simon Bank det efter 20 år som fotbollsjournalist? Jag har i en tidigare text tagit upp den begreppsförvirring han skapat i min fotbollshjärna genom att blanda samman ”följer” och ”håller på” ett lag, en klubb. Nu gäller det ”segla” som i segla över och ”perfekt slagen vristträff”.

Är denna förvirring, eller slarv, den konsekvens av att han kanske inte själv spelat mer än som pojke, endast lekt fotboll? Jag minns att jag försökte värva honom till Författarlandslaget men att han verkade överraskande ointresserad. Jag trodde det var för att han inte kände sig som författare (då för 15 år sedan) men det kan vara att han inte uppfattade sig som fotbollsspelare och att det är därför han skriver som han gör i det korta förordet. 

Ett förord är viktigt – där får inte vara fel eller oklarheter. Förordet är bokens tatuering, dess intellektuella omslag. Så här skriver Bank: 

Jag vill påstå att en boll som seglar, seglar ut från planen. Den är svår att styra och seglar över nåt – vanligtvis målet. Det är förknippat med misslyckande: ”seglar över”. En boll som seglar gör det dessutom på stort avstånd från spelarna och uppfattas därför som ett långsamt, utdraget förlopp. Inget som kan liknas vid stenhårda träffar och passningar som påminner om pressade skott.

”En perfekt slagen vristträff”? Hur kan en träff slås? Man slår en boll, träffar en boll men det här blir tårta på tårta. ”Slagen” är ett överflödigt och slarvigt ord i den här satsen. 

Vad gäller synonymer till hård, låg crosspassning så förslår jag att man driver bollen eller att man ”vänder med en stenhård vrist”. Typ. Att bollen skjuter över plan eller från högerback till vänsterytter. 

PS Fast jag tycker nog av någon märklig anledning att det är vackrare när bollen slås från vänsterkorridoren snett över till den andra korridoren. Har säkert något med att jag generellt tycker att vänsterfotade och vänsterhänta är mer underhållande att njuta av. Att de är bättre, har renare teknik, ofta skapat en annan och mer intim relation till bollen just för att de fått kompensera sin brist på normalitet med teknik och känsla.