Oavsett vad Alm antyder

I dagens ”införmatch-intervju” i NT menar Andreas Alm att ”det är många matcher kvar”. Det känns som om han redan har förlorat i eftermiddag på Örjans Vall. 

Man ska aldrig ta ut en seger i förskott, än mindre än en förlust. Speciellt inte som tränare. Känns som om han försöker förbereda IFK Norrköpings supportrar på att laget åter blandar sig i bottenstriden – trots tre raka oavgjorda mot namnkunniga, potentiella topplag till motståndare.  

Poängen mot Häcken var tursam, den mot Elfsborg en present medan oavgjort mot Hammarby var resultatet borta en mycket bra insats. Med Totte Nyman i huvudrollen och motivator för hela laget. 

Nu är han skadad, Tim Prica avstängd men förhoppningsvis kan ”Trasten” spela. Han är för mig den möjliga skillnaden mellan en efterlängtad poäng och ångestutlösande förlust. För än viktigare än en egen IFK-poäng är att Halmstad, med nedflyttning tatuerat i pannan, inte tar tre.  

För dem är det en måstematch, på hemmaplan. För IFK skillnaden mellan att känna ganska stabil och säker mark eller se fötterna försvinna i oktoberallsvenskans kvicksand. För båda lagen är det en potentiell sexpoängsmatch.

Halmstad borde haft en poäng hemma mot ett då mediokert Elfsborg. Mot Blåvitt i måndags var de riktigt bra och hade flera giftiga omställningar även om IFK Göteborg dominerade. 2-2 i torsdag mot Kalmar var en match de borde vunnit: avslut 18 mot 6 vilket väl var fler än de hade sammanlagt under hela sommaren. Jag tycker att Halmstad nu, drygt två månader efter det katastrofala beslutet att sparka Magnus Haglund, nu börjat hitta en form att spela och skapa nåt framåt. De är med andra ord inte lika hopplösa nu som i augusti då de utan tvekan var seriens sämsta lag. Kanske är det så att de omedvetet börjar känns att de faktiskt har en chans att stanna kvar i allsvenskan – även om det bara är några enstaka få matcher kvar.