Mitov och Tånnander

När de konkurrerade om platsen i Sirius såg båda ganska mediokra ut. Tånnander verkade sakna ett stabilt självförtroende och gjorde då och då grova missar medan Mitov verkade fortsätta den kvalitetsmässiga nedförsbacke som inleddes då han lämnade IFK Norrköping. 

Jag tror i efterhand att konkurrenssituationen, osäkerheten om vem som skulle få stå nästa match påverkade båda målvakterna dåligt. De blev alltför försiktiga eller tog alltför mycket ansvar på sig. 

På senaste 10 matcherna har Tånnanders Sirius släppt in 8 mål. På de 15 första 26. Förra säsongen släppte man in flest mål i allsvenskan undanräknat de tre bottenlagen och IFK Norrköping. 

Jakob Tånnander är en mycket vig och reaktionssnabb målvakt. Han har utomordentlig teknik Där är en del brister men inget som inte kan arbetas bort. Han är blott 23 år gammal och eftersom kontraktet går ut till nyår borde han vara aktuell för större klubbar än Sirius. 

Mitov försökte som Sirius målvakt minimera misstagen. Det gjorde honom passiv, en bollmotare. Efter ett par synnerligen olyckliga klubbval och en långsamt vikande karriär så blev en annans olycka, hans lycka. Han återvände till Norrköping och fick ta allt ansvar när ledningen inte ville satsa på Oscar Jansson. Jag trodde att bytet skulle få förödande konsekvenser men Mitov har varit lagets bästa spelare i många matcher och misstagen är lätt räknade. Han märkte att ansvaret var betydligt större och han växte med det. 

På de senaste tio matcherna har IFK släppt in 13 mål, vilket ska jämföras med 37 de första 15. Nu handlar det naturligtvis även om andra saker, som att t ex Anton Eriksson får spela istället för Carolas son och att seriens sämste högerback försvann samt att man spelar ultradefensivt men Mitov har i högsta grad varit delaktig i att hela försvarsspelet känns mindre ostabilt nu. 

Delvis har det säkert med vilka räddningar man får göra och hur aktiv man är. Ju mer aktiv desto bättre prestation och han slipper alla frilägen Sirius släppte till. IFK Norrköping under Andreas Alm spelar ett fruktansvärt lågt försvarsspel i egen box, blott avbrutet av långa stunder då de rullar boll på mittfältet.  

Som IFK-målvakt är han ständigt aktiv bakom en mur av egna spelare. Det är naturligtvis än mer stressat att vara skymd men det skärper nervbanor och synapser ytterligare ett snäpp.  Hans främsta sida är att han alltid står rätt placerad vilket gör att han inte behöver göra de här snygga räddningarna vid stolproten som Tånnander tvingas till. Och ja, ibland går bollen in men den här Golgatavandringen Mitov påtog sig i sommar kan mycket väl vara det som räddar kvar IFK Norrköping i allsvenskan, trots den sportsliga ledningen och styrelsen.