Andreas Alms tvångsbeteende

IFK Norrköping har haft en enda bra ytterback på hela säsongen. Men Joseph Ceesay fick aldrig spela högerback. Istället var han högeryttermittfältare. Ganska bra sådan men han är än bättre som wingback. Det fick han inte heller spela som. Joseph akutinlånades nån vecka före seriestarten och valde sedan att lämna klubben så fort han kunde. 

Salihovic är ingen högerback och var usel i förra matchen. Eid var genomgående seriens sämste defensive högerback. Utan konkurrens. Dessutom är nu Yahya Kalley skadad. Han är Ok offensivt men desorienterad och ytterst labil utan boll. Som högerback har lagets bäste mittback ibland tvingats vikariera. Det fick han även göra i dag. Med nästan lika patetiskt resultat som i förra matchen han tvångskommenderades dit.

Istället för att spela den vänsterback som hade den förre tränarens fulla förtroende valde Andras Alm nu att spela Neffati som vänsterback. Han är bra med boll men dålig defensivt. Dock inte så dålig som alternativen. 

Men istället för att spela med en trebackslinje, låta wingbackar skapa bredden som ger uttrymme i mitten så spelar Alm åter igen med en stabbig dålig fyrbackslinje. Och ger lagets sämste mittback, den nyinköpte Amadeus, betydligt mer speltid än vad talangen motsvarar. 

Idag i ångestmötet mot Blåvitt fick Kristoffer Khazeni chansen. Han tog den. Låg, tillsammans med Trasten, bakom det lilla kreativa som IFK skapade. Khazeni lyckas inte alltid men han har utsökt teknik och föreslår ofta oväntade lösningar. Ibland blir det bolltapp, ibland genialt. 

I en slags proteströstning utsågs Khazeni till bästa hemmaspelare. Fast då var han inte kvar på plan utan fick lämna redan efter 58 minuter. Alms utvalda ersättare var Vito och DMK. Vito syntes över huvud taget inte. DMK slog två bra inlägg, tappade bollen fyra, fem gånger och de resterande 25 minuterna stod han stilla och vilade. 

Jag förstår allvarligt talat inte Alms fixering vid en fyrbackslinje. Han har inte tillräckligt bra spelare för det, i match efter match visar det sig inte fungera. Ändå insisterar han på detta. 

Alm tröstar sig säkert med att IFK hade ett högt xG, att de hade mycket boll och att domaren inte såg eller vågade blåsa för en sådan straff som ett VAR-rum tar 99 av 100 gånger. Den mest dräpande kritiken mot Alms bedrägliga fotbollsfilosofi och besatta uppträdande stod dock Alexander Axén för. När han sagt ”att statistiken till trots, det var bara ett vuxet lag på planen”, så syftade han på ett lag som utnyttjade sina resurser och spelade klokt. Inte den impotenta elvan som återigen såg vilsna och förvirrande ut. Det är en bra sammanfattning av Anderas Alms tränargärning i IFK – han är inte vuxen uppgiften. Hans prio är inte IFK:s fortsatta allsvenska existens utan han har en alldeles egen ambition. Endast så kan det kaos tränaren skapat tolkas.  

Och som det inte var nog med ”nära-Superettan-relaterade-känslor”. Nu är Tony Martinsson tillbaka på jobbet…