De maniska mantran till fotbollsanalyser

Alla experters analys på Viaplay/TV4 upprepade samma mantra: Sverige var mycket bättre men Viktor Johanssons sena misstag i första gjorde att Slovakien (1) kom ut mentalt starka till andra halvlek. Och tog över matchen. Plus att alla (2) berömde Viktor Johanssons ”ärlighet” och (3) prisade Yasin Ayari för hans ”drömmål”. Samma narrativ användes sedan av TT och de flesta andra rikstäckande media.

• Jag såg enbart andra halvlek och förstod ingenting. Vad jag såg var ett Sverige som satsade på att stänga matchen tidigt. Samtidigt som Slovakien direkt på avspark flyttade upp laget. Alltså var det i princip tomt första fem minuterna på hemmalagets planhalva. Sverige borde absolut gjort minst ett mål på de fyra fantastiska chanser men. Spelarna började klacka och tyckte det var alltför enkelt. Där, precis där, förlorade Sverige två poäng. Inte för att Slovakien var bra, eller trycket på de halvtomma läktarna var skrämmande eller att Sverige inte orkade utanför att man de många enkla uppenbara målchanserna till trots inte förvaltade dessa.   
• Viktor Johansson sa att ”det bara var att glömma” och misstaget redan var i ”garaget”. Det är inte sant, det var inte ärligt för naturligtvis bor Viktor Johansson vid sitt garage och tänker på det ofta. Jag garanterar att han riktigt, riktigt ofta påminns om misstaget, tyvärr. Enligt Viktor berodde det på att han träffade bollen med hälen. Jag har även en annan teori här.
• Om man träffar bollen med skenbenet och den sedan ändrar riktning först på en försvarare varefter målvakten tippar bollen in under ribban – är det så ett ”drömmål” eller bara en osedvanligt tursam felträff?  

Ps Och varför blir Ayari alltid utbytt efter 60-65 minuter?