Äntligen Ortmark! 

Som jag njöt. Både av hans comeback och inflytandet han har på IFK Norrköpings spel. Plötsligt fanns någon som kunde flytta bollen snabbt och effektivt. Som slog de där passningarna som skar i genom lagdelarna men också en man som stoppade omställningar. Skit samma hur. Han läser spelet, ligger rätt, är lagom cynisk. 

Med en bra fotbollsspelare som Jacob Ortmark såg IFK Norrköping åter ut som ett riktigt fotbollslag, offensivt.  

Traustasson i en mer offensiv och fri roll, samt DMK med lite bättre flås, fick nu tid och plats att slå tidiga inlägg till Totte som bara hade två mindre mittbackar emot sig. Inte ett halvt försvarande lag där i straffområdet. 

Ortmark snabba fötter och hårda precisa passningar sitter exakt där de ska vilket ger den där extra platsen och tiden att slå inlägg eller sticka in bollen innan försvaret samlat sig. 

Plötsligt var det åter roligt att se IFK spela anfallsfotboll, dessutom på ett sätt de inte gjort sedan Norlings dagar. Och Totte fick de förutsättningar som fortfarande gör honom till kanske hela allsvenskan mest obehaglige forward. Den kraft, hänsynslöshet och offervilja som han har när han får möjligt att löpa in och möte tidiga inlägg är bara helt underbar, så länge man håller på IFK. Det gör verkligen ont att möta honom men samtidigt är det en man som även lyckas med en teknisk perfekt bycicleta. Hur många allsvenska boxspelare har tekniken och kroppen att lyckas med det – ingen. Plus skarven fram till Trastens offsidemål. Ja ,det var klar offside med cirka en halv meter men så fruktansvärt läckert och vilken spelförståelse han har. Totte Nyman återföddes i går med den mittfältaren och de inläggen. Bara synd att NT:s utsända fotbollsexperter inte såg det.

Oavgjort gav både mersmak och en lite sur eftersmak. För när Ortmark och DMK gick ut kom bland annat Shabani in och slog säkert tio usla inlägg. Alltför långt, till målvakten eller så fastnade de på första försvarare.  När man äntligen fått uppleva IFK med kvalité blev man så besviken på de alla de dyrt värvade spelare som inte besitter den kvalitén och i en del fall inte är av allsvensk klass.  

Då spelar det ingen roll att motståndarna har fem, sex startspelare borta och blev alltmer låga ju längre matchen led. Det blir ända bara en poäng och blott en poäng från kvalet. Med tre mycket svåra matcher kvar (men jag skrev tidigare att målskillnaden fortfarande är seriens sämste men det är den inte längre – Kalmar har släppt in fler mål nu så det går åt rätt håll, indirekt).

Watson körde över Vasic otaliga gånger och domaren tyckte det var OK. Det är effektivt förvarsjobb högt upp men jag är inte säker på att en annan domare är lika förlåtande. Kalley hade inte så mycket att göra defensivt och är OK offensivt när han tar bollen framåt, spelar enkelt och låter andra slå inläggen. Men Salihovic och ”Amadeus” är inte spelare av allsvensk klass – åtminstone inte på de positionerna. Deras brist på kommunikation och defensiv spelförståelse resulterade i dels BP:s mål och dessutom den utomordentliga chans som Mitov räddade till hörna vid hans högra stolprot men borda ha varit 2-0.  Salihovic är lika bekväm med bollen som obekväm utan den. Amadeus Sørgård är en obegriplig värvning och lika obegripligt att han går före Anton Eriksson, klubbens bäste försvarare. Men Andreas Alm har ett långt förflutet av den här sortens värvningar och överdrivet generösa speltid åt spelare som egentligen inte platsar (men har rätt agent) så kanske borde man inte bekymra sig alltför mycket och snart är de borta och IFK förhoppningsvis fortfarande kvar i allsvenskan.