De omoraliska betygen på Totte, Mitov, Amadeus och DMK

Bland de mest smärtsamma sakerna med elitfotboll är att tvingas ta del av journalistik där ”fotbollsexperterna” uppenbarligen saknar fundamental förståelse för just fotboll. Men ändå är dumdristiga nog att stoltsera med sin brist på kunskap.

Som när den genomsnittlige soffasupportern avger definitiva omdömen och kommentarer vid livechats på nätet. Eller är dessa absurda tyckartroll bara tidningens sportredaktion som under falska namn och alias namn försöker blåsa liv i skendöd journalistik? Är medveten verklighetsförvrängning och gravt provocerande åsikter den nya sport/support-journalistiken?  

Som till exempel när Norrköpings Tidningar sätter betyg på hemmaspelarna efter 1-1 mot BP. Alla spelare får 5-6 vilket motsvarar ”godkänt” eller 7-8 vilket är ”starkt”. I en superviktig hemmamatch mot en reservbetonad motståndare ett snäpp ovanför i tabellen.  

Jag kan förstå att man efter sju bedrövelser och åtta besvikelser vill ge höga betyg – få läsarna att känna samma glädje och optimism som alla supporters gör. Problemet är att man hela säsongen givet alla spelarna mer eller mindre godkänt, oavsett prestation på plan och när man nu försöker lyfta betygen blir det bara så fel. 

En spelare får 8 ( av 10). Ifall man enbart betygsätter och lyckade dribblingar inlägg är David Moberg Karlsson värd det. Och för försöket att på volley och ur balans försöka skruva en boll runt om blocket och in i närgaveln. Deteväckte drömmar. Ifall man upplever att fotboll består av mer än så, till exempel spel utan boll, att återvinna boll, ifall man värderar det mindre iögonfallande och publikfriande detaljer som spelarens försök att försvara så är DMK:s insats högst ordinär. i bästa fall. Ifall man även räknar in ens rent fysiska prestation: att man som ”vältränad” (citat) spelare efter tre månaders träning får kramp och inte kan spela mer än 60 minuter och under denna timme ( plus en kvarts återhämtning under tak) i princip bara promenerat omkring då bollen varit på en annan del av planen – borde inte även det betygsättas? 

Målvakten David Mitov Nilsson fick aldrig kramp, slog inte bort en massa bollar, försökte aldrig nicka och försökte sig aldrig på att dribbla och misslyckas. Men han stod faktiskt stilla och vilade ibland och hade en mindre lyckad utboxning – i övrigt felfri och med en helt avgörande räddning vid egen stolprot på ett friläge. Dessutom stod han flera gånger så rätt att motståndarna tvingades till svårare avslut än de tänkt sig och bollen hamnade utanför. Åsikten att Att hans insats inte var lika bra som större delens av övriga lagets måste vara ett skämt. Vad skulle Mitov egentligen göra för att få högre betyg – dribbla? Göra mål? Slå inlägg som DMK?   

Totte Nymans comeback var fantastisk. Trots en månad utan spel och en inte riktigt ”rehabbad” fot stred han som ett rasande lejon. Ständigt sprang han utan boll, förvirrade försvaret och utmanande motståndarnas fysik och moral. Och hamnade bollen vid hans fötter i trafik hade han alltid en bra lösning på problemet. Flera gånger lyckades han nästan trockla sig igenom, väggade, hade avslut som blckades eller fann en mindre markerad lagkamrat.  Hans fysiska insats för laget var nästan som två spelares. Han var några decimeter från en oerhört läcker assist, han hade en perfekt saxspark men tyvärr rakt på målvakten. Men eftersom han inte gjorde några mål var han enligt NT sämste IFK-are.    

Om Amadeus Sörgaard skulle bedömas efter riskerna hans dåliga insats orsakade (ett mål och ett friläge), samt oförmågan att synkronisera det defensiva arbetet med sin högerback borde betyget bli lågt. Nu hyllas han. Gud vet varför men jag är säker på att Andreas Alm gillar det. Så ser tränarens oförklarliga laguttagning bra och korrekt ut och NT:s experter får säkert nån slags bonusinformation i gengäld. På läsarens bekostnad men det där med etik och moral har aldrig varit en viktig del av flertalet svenska fotbollsjournalisternas arbetsuppgift.    

Utgångspunkten för NT:s betygsättning är simpel. Gör du mål är du bra, lyckas du med publikfriande saker ska du ha högt betyg. Resten av det som ÄR modern fotboll är ointressant och genererar i bästa fall godkänt. Det är en ohyggligt primitiv förståelse av fotboll som passade perfekt på spelet för hundra år sedan men därefter inte längre fungerat. För fotbollen har förändrats. Det hindrar dock inte massor av fotbollsexperter i media att se och betygsätta fotboll just så. Men det gör lite ont att älska något vars essens och upplevelse de avlönade experterna varken ser eller förstår. Som om man tvingas dela kärleken till den man älskar med en älskare/älskarinna som representerar allting man tycker är dåligt och fel. 

NT behövs, det är inte det, men vår relation och det vi betalar för skaver och smärtar lite.