Läktarkulturen, domarna och IFK Norrköpings klubbstyrelse
Har skrivit om Djurgårdssupportrar i synnerhet och den så prisade svenska läktarkulturen i allmänhet. Tycker det stinker av rädsla, falskhet, girighet och ren jävla feghet. Kunde inte låta bli att ta med domarnas arbetsmiljö och de negativa konsekvenser för all svensk fotboll det innebär att nyrekryteringen av domare försämras. Den som dömde söndagens match på Tele2 – hur tror ni han mådde och mår? Hur är det att vara allsvensk domare och ständigt hatas, hånas och föraktas? Av alla övriga inblandade?
Att många unga pojkar och flickor som kanske blivit fantastiska fotbollsdomare nu avstår är ett bekymmer. På samma sätt som låga löner och otillräckliga lagar har försämrat åklagarväsendets klass. Exakt samma sak är det med rekryteringen till fotbollsklubbars styrelser och ledarjobb.
Såg också Tess Olofsson göra en OK match i dramat Degerfors-Örebro men ändå få varje, ja varje, domslut ifrågasatt av spelare som bland annat Yasin.
Utsattheten och pressen det innebär gör att allt fler väljer andra yrken och uppdrag. Sämre ordföranden och styrelsemedlemmar väljer sämre ledare som väljer sämre spelare. Det bara är så.
13-faldiga mästarna IFK Norrköping är skräckexemplet. Till slut fick vanliga medlemmar nog och såg till att sparka valberedningen i ett första steg för att skapa större kompetens och kvalité även bland de som är valda ombud för supportrarna och klubben.
Det var länge sedan det var attraktivt att leda IFK. Man har rekryterat sämre ledare som i sin tur rekryterat usla sportchefer, än sämre tränare och en rad spelare av Superettanklass. Och så är klubben nu ”plötsligt” åter nära att falla ur allsvenskan. För tredje säsongen i rad…
Ändå har inte de ansvariga inte slutat prata om de få säsongerna som skiljer IFK Norrköping och SM-guldet, och medaljer, och lovat snitta 10 000 på läktarna och offensiv fotboll, skrutit om att man haft landets bästa akademi etc, etc.
Man rekryterar fel och styrelsens definitiva lågvattenmärke är inte en hotande Superettansejour utan de nya fakta som kommit fram i affären Alexander Fransson.
Han som jag såg debutera på Strandvallen dan före han fyllde 19 år och jag har följt hans karriär efter det. En bra spelare strax under landslagsklass men framför allt med fantastisk attityd och extremt lojal.
När han såg hur illa det var i hans klubb bröt han kontrakt och erbjöds sig ställa upp och rädda IFK kvar i allsvenskan. Mot en lön under marknadsvärdet. Dessutom vältränad, på riktigt.
Ledningen valde den helt otränade inläggsspecialisten DMK som först efter tre månader börjar likna spelaren man gick all in på. I månader var det tyst om Fransson. Ledningen svarade undvikande. Med en vecka kvar gav till och med t f sportchefen upp och gick ut offentligt med att styrelsen inte ville svara på hans fråga om Fransson. Det var ont om tid, styrelsen avvaktade.
Så stängde fönstret och Alexander Fransson stod där med mössan i hand, utan jobb, utan att få spela fotboll. Det slutade med en tvångsevakuering, till Norge…
Först sa klubben att tiden blev alltför knapp, även om man haft minst tre månader på sig. När lögnen synades sa klubben att man inte haft råd.
Nu har det framkommit att huvudsponsorn, Premium Cars, erbjöd sig att betala Fransson lön men styrelsen sa nej av föreningsprincipiella skäl. Det var fel att ”en utomstående” betalde Franssons lön. Däremot är det uppenbarligen principiellt OK att samma ”utomstående” har döpt om hemmaarenan efter ett bilföretag. Jag förstår faktiskt inte skillnaden. De pengarna var välkomna men inte om samma supporters pengar skulle möjliggöra en stor och efterlängtad förstärkning.
Jag kan inte här se styrelsens handlande som annat än ren och personlig mobbing av Fransson. I fall man nu inte ville ha honom, tillskillnad från resten av klubben (supportrarna och oväntat högljudda spelarna) varför inte vara ärlig med det? Varför ljuga och samtidigt skada Franssons karriär och innerliga kärlek till IFK?
Sådana styrelser skadar svensk fotboll. Det visar hur galet det gått. Jag hoppas innerligt att IFK Norrköping gör en total makeover och slänger ut alla de som förstört klubben de senaste säsongerna. Inte enbart sittande styrelse utan även sportchef och tränaren. Kanske ännu fler eftersom det är samma inkompetenta och falska personer som rekryterat många andra anställda.
Eller är det endast en degradering och nödvändigt reningsbad som kan inte enbart kan rädda IFK Norrköping utan också skapa en ny framgångsrik era?
Ps Två varande exempel. Det ena från biskopssätet västerut. De skulle ha två allsvenska herrklubbar och hur det slutade med att fotbollsarena mitt i staden bara stod och långsamt förföll. Det andra är naturligtvis Helsingborgs IF som som de senaste 10-12 åren upplevt exakt det som nu hotar IFK. Då ville alla i staden associeras med klubben och en rad fotbollsokunniga lokala näringslivsstrebrar och semikändisar tog över. De vägleddes av människor som hade en egen agenda och så gick klubben från SM-guld till vansinniga affärer, kändistränare, att rekrytera sportchef inom familjen, ofattbara spelarekryteringar och att klubben hade dubbelt så många anställda som den behövde. Slutade för exakt ett år sedan med att HIF i sista omgången räddade sig kvar i Superettan.
About this entry
You’re currently reading “Läktarkulturen, domarna och IFK Norrköpings klubbstyrelse,” an entry on Maxtiotår
- Publicerad:
- oktober 24, 2024 / 09:24
- Kategori:
- affärer, Domare, Helsingborg, HIF, Ledarskap, Norrköping, Supporters
- Etiketter:
- Alexander Fransson, Åklagarämbetet, domare, Folkungavallen, HIF, IFK Norrköping, Klubbstyrelser

No comments yet
Jump to comment form | comment rss [?] | trackback uri [?]