Nya Barça och taktiskt mod

För ett år sedan skrev jag om hur en ny tränare genom en modig/dumdristig offensiv taktik skapade ett starkt kollektiv inför framtiden. Att introducera något nytt, ge spelarna förtroende och se hur de växer. 

Då var det Ange Postecoglus Spurs, med två spelare mindre. I går såg jag Hansi Flicks gäng av tonåringar, och ett par överåriga, krossa Bayern München med 4-1. Fast det hade också kunnat sluta 5-5, eller 7-7. Till och med Fredrik Ljungberg lät flera gånger riktigt exalterad. 

Barça stod med en extrem hög backlinje. Det var sällan mer än 20, högst 25 meter till gästernas backlinje. De spelade en extrem man-man.

Matchen inleddes med att gästerna slog två långa bollar över backlinjen i djupled som ingen sprang på. På den tredje vände Barça direkt eftersom även Bayerns backlinje tvingades stå högt. Bra när man har bollen, sämre ifall man har 50 meter hem och två desorienterade mittbackar. Rafinha sprang dessa 50 meter och rundade Neuer. Då hade det gått 58 sekunder. 

Sedan började Bayern slå långa krossbollar innan de sprang i djupled och så hade man tre bollar i mål varav två var hårfina offsider. Och fyra, fem stora chanser. Samtidigt som Barça hade fem, sex frilägen. Det var en fantastisk och helt osannolik första halvlek. 

I andra sjönk tempot, nya, vilsna spelare kom in och 4-1 var rättvist. 

Jag bara älskar när fotboll är så här fullt av nya idéer, teknik, fart och framförallt modet att våga något nytt och annorlunda. Att riskera! Det är vad som kännetecknar stora tränare!