MFF-Olympiakos och fasta situationer

Straffräddning: Visst menade väl Jens Fjällström att Dahlin räddade straffen. Eller hörde jag fel? Minns hur vi satt hemma hos Jens för sju, åtta år sedan och jag hävdade just detta: att respekten för målvakten får motståndaren att slå en svårare straff än han behärskar d v s alla missade straffar är räddade straffar. 

Loukili: Gillar att Rydström äntligen låter de unga spela. Den här gången var Zakaria Loukili mycket bättre än när han gjorde ”årets sämsta inhopp” för ett par veckor sedan. Förstår vad Rydström ser. Troligtvis en ny Peña som kan finna lösningar på små ytor och slå snabba bra passningar. Men 18-åringen rörde sig sällan utan boll. När MFF har bollen stod han ofta och tittade stället för att söka en fri yta. Eller skapa en genom att byta position i förhållande till lagkamrater, bollen och motståndarna. Kändes lite som resterna av ungdomsfotboll sitter hårt i honom.  

Taha Ali: Misslyckades dribbla som tredje siste spelare. Att han startade var en riktigt gambling av Rydström som inte alls fungerade. Grekerna bara flyttade på honom och Alis beröringsrädsla gjorde att han inte heller den här gången tog en frispark utan lät den som snodde bollen av honom att vända, löpa med bollen, slå en lös bredsida och så vinklades bollen i mål på första tillslaget. Tre, fyra sekunder efter det att Taha Ali tappat bollen och låtit motståndaren bara springa förbi honom. Det var också något som borde slipats bort i tonåren. 

Hörnor: Max allsvenska sändningar fokuserar på själva hörnläggaren. Han zoomas in och vi har inte en aning om vad som händer innan bollen kommer dit. Det är a. typiskt för dåligt producerade fotbollssändningar och b. typiskt för en serie där man inte verkar träna fasta situationer annorlunda än man gjorde på 1900-talet. Vi får sällan se straffområdet och eventuella varianter medan det i alla Europeiska matcher i toppfem-ligorna fick olika och ibland originella varianter. Olympiakos hade flera. MFF:arna gjorde samma sak varje gång   – utgångsposition runt straffområdet, en i närheten av målvakten och sedan och sedan rörde man sig synkront mot främre stolpen. Inte mer avancerat än i Gröstorps IK 2018. 

Olympiakos första blev både jag och Jens förälskade i. De två andrabollsspelarna började vid bortre stolpen medan de som stod vid straffområdeslinjen rusade mot första stolpen och två lagkamrater screenade bort de som skulle täcka de ytorna. Bra, annorlunda och effektivt. Man ställde också två spelare vid bollen som om det var en frispark och man inte visste om bollen skulle bli innåt- eller utåtskruvad. De ändrade variant varje gång.   

Barcelona hade en variant mot Bayern med Lamine Yamal sju meter från hörnflaggan, vid kortlinjen. Han spelade tillbaka bollen. Så att försvaret tog sig ut mot hörnflaggan. Sedan 20 meter tillbaka upp på tredje spelare, så att försvaret också sprang upp. Varefter man slog en lång hör skruvad boll bortom bortre stolpen där Balde, vänsterbacken hade sprungit in. ….