Felet är större än 1-4

Jag ger tränare Henrik Rydström rätt i två av hans slutsatser till varför Malmö FF blev förödmjukade av Ferencvaros.

1. Fysiken och beslutsfattningen var på juniorlagsmentalitet. 
2. De är i grunden ett bättre fotbollslag än motståndarna för Ferencvaros var sämre än på många säsonger. Kanske har Orban tagit sin hand ifrån dem?

Slutsatserna är motsägelsefullt. Alltså måste det finnas fler förklaringar. Här är en liten annan delförklaring. 

Rydström räknade på presskonferensen upp misstagen som ledde till de tre första målen – beröringsskräcken hos Busanello och Peña, varför de inte tog spelaren när de nu inte kom åt bollen men han väljer medvetet att inte nämna det fjärde baklängesmålet. 

Där väljer hans 35-årige lagkapten att i frustration över sin egen dåliga insats med händerna i ryggen knuffa ned en motståndare som är på väg bakåt, åt fel håll. Det spelar ingen roll vad man gör det – det är ett egoistiskt, själviskt och dumt beslut. Som kostade ett mål eftersom ingen MFF-are tog upp den målgörande spelarens löpning i straffområdet. 

Något liknande gjorde sig Busanello sig skyldig till lite tidigare när han tog ett nacksving på en motståndare vid en hörna där han helt enkelt inte hade lust att springa med, täcka, stoppa, förhindra. 

Det är inte ett professionellt agerande av en erfaren spelare och det är obegripligt hur domaren kunde vinka igång spelet trots att VAR-granskningen pågick. Det var ett hundra procent straff. 

Förutom de mest erfarna spelarnas motvilliga mot att göra jobbet blev jag överraskad av hur dåligt MFF förvaltade sina målchanser. 

Botheim hade på ett högerinlägg i första en fantastisk möjlighet att nicka mål från cirka åtta meter. Han löpte ifrån sin markerare och satte dit skallen och bollen gick minst fem, sex meter utanför stolpen – blundade han? 

Lars Berg Johnsen fick bollen ungefär vid straffpunkten, omarkerad, i  början av andra. Hann lägga den till rätta och så med andra touchen bredsidade han bollen rakt i målvakten händer. Det var faktiskt mer en slags bakåtpassning än ett seriöst avslut. 

I vanliga fall hade jag tolkat de mest rutinerade spelarnas ovilja och frustration som kritik mot tränaren. Jag tror inte så är fallet, jag tror verkligen att AC och de andra gör sitt bästa. Så varför spelar MFF återigen bra fotboll långa stunder men saknar både cynism och fysisk kraft, i båda straffområdena? Och varför är man så dåliga på fasta situationer – speciellt nu när man saknade sin främsta huvudspelare så borde man väl ha nånting annat än att närmat tvångsmässigt fortsätta med den anemiska, 1900-talsaktiga plan A? 

Så felet med MFF ligger djupare, mycket djupare, än 1-4.