En suicidal vårsäsong väntar

Efter att ha vunnit en av 17 ligamatcher får Lyngbys nye tränare kritik. 

Min bild av Morten Karlsen grundar sig på det faktum att

1. Hans profilnyförvärv var Malik Abubakari som kom gratis från MFF. Har spelat 13 ligamatcher, numera ofta från start, och har ännu inte gjort mål. 
2. Lyngby startade serien ganska bra. Bland annat spelade man borta i andra omgången mot Sønderjyske och borde fått tre poäng med sig istället för blott en. En vecka senare kryssade man i Farum. Men efter det har det gått långsamt utför. Man ska ha tålamod med en ny tränare men när allt bara blir sämre, när han ständigt tar ut fel lag och det inte ser ut som om det finns en spelidé – varför behålla honom? 

I söndags, i sista matchen före vinteruppehållet mötte man åter Sønderjyske  i en sexpoängsmatch. Hemma. Man hade två ganska hyfsade avslut på mål. På +100 minuter. Båda tacka vare misstag av motståndarna. Laget från gränsområdet till Tyskland var inte bra men heller inte lika usla och impotenta som Lyngby.    

Morten Karlsen är 45 år och hans enda seniormerit är att han gjorde det hyfsat för ett lag i amerikanska andraligan. Hans spelade många säsonger i Superligan, som defensiv mittfältare, för 15-20 år sedan. I går gick sportchefen ut och sa att det är ”fair” att kritisera Karlsen men då ska man även kritisera ledningen och spelarna. 

Det är en vacker tanke men då innebär det att alla tar ett kollektiv ansvar och att ingen kan ersättas. Det är inte riktigt så fotboll fungerar, inte ens i det kollektivt ägda Lyngby. Alla, ja samtliga avlönade, är ersättningsbara, alla utom supportrarna. 

Det påminner starkt om situationen i IFK Norrköping. Du har en dysfunktionell ledning som anställt en dysfunktionell tränare. Trots att Alm hade ett hyfsat lag på pappret höll det på att gå åt helvete. Bokslutet pekar nu på minus 30 miljoner och bara Gud vet hur man lyckas slösa bort så mycket pengar. 

Som supporter till Norrköping kan man invänta årsmötet i februari och sedan göra rent hus med det där tokgänget som nästan tog klubben till Superettan men vad fan gör man som blåvit Lyngby-supporter? Demonstrerar? Skriver menlösa blogginlägg? Köper in sig i klubben genom att ta ett 10 miljoners mobillån utan säkerhet och börja ställa krav under den amorteringsfria, första veckan innan allt går åt helvete? För man kan ju inte bara gå i ide och hoppas att Karlsen fått en knäpp till den 16 februari och återuppstår som en Messias i blått träningsställ med ett övergrafiskt vikingahuvud på bröstet och förvandlar den sportsliga misären till ett Paradis av trepoängare. Frustrationen är stor och irriterande – att hålla på Lyngby känns för närvarande som ett liggsår. Enda botemedlet är att ligga stilla precis så som man inte vill, fram till 16 februari.

Förra säsongen hade Lyngby en bra tränare på hösten och låg långt från nedflyttningsstrecket. Så lämnade han för Belgien och den nye, mycket grundligt scoutade tränaren varade två matcher för han visade sig inte kunna träna ett Superligalag över huvud taget. Två matcher, nästan världsrekord. 

Så att byta tränare och helst före jul, verkar vara den enda möjligheten att rädda Lyngby från sin moderna historia av ständigt hissåkande mellan de två högsta divisionerna.