Äntligen! 

Inte lika överraskande som när Nobelpriset i litteratur offentliggörs men lika efterlängtat. Anderas Alm var en usel tränare i IFK Norrköping.

Det tog 32 dagar efter sista matchen för att ge tillförordnade sportchefen det permanenta ansvaret. Sedan tog det tre dygn innan Alm fick gå. För en vecka sedan blev den 30-årige assisterande tränaren huvudtränare för en konkurrent. 

Varför dröjde det så länge?

Hade Alm suttit kvar ifall Tonna inte sparkats? 

Jag förutsätter att Magni Fannberg har en lista klar över tänkbara managers/tränare. 

Det naturliga namnet hade varit Fredrik Landén av den enkla anledningen att a. är ung och b. kan klubben och c. hade accepterat ett kontrakt på en enda säsong. 

C. Eftersom IFK Norrköping sparkar sin fjärde tränare i rad och samtliga har haft minst ett år kvar på kontraktet. Man har med andra ord tvingats betala två huvudtränare tre säsonger i rad och Andreas Alms kontrakt sträcker sig över 2026.   

B. Han hade vetat exakt vad som förväntat sig av honom. Han hade haft omklädningsrummet med sig. 

A Undantaget Norling har IFK satsat på tränare vars ideal varit fyrbackslinje, defensiv filosofi och ovilja att spela annat än fantasilös 1900-talsfotboll. 

Jag tror tidsaspekten är viktig här. Jag tolkar det som om först när Landén försvann fick Fannberg jobbet. Som om styrelsen drog ut på det för att slippa Landén som då troligtvis var Fannbergs primära val.

Jag har två svenska namn jag har förtroende för . Poya Asbaghi och Joakim Persson. De är varken framgångsrika eller jätteunga men de är yngre och de är mer framgångsrika i förhållande till IFK:s två senaste tränare. Framförallt är de kloka och goda pedagoger. Sedan finns det spännande tränare i andra klubbar men de har knappast IFK råd att lösa.  


About this entry