Då basket och tennis fyllde stryktipskupongen – underbart nördig bok om ett tecken (eller tre) i svensk 1900-talshistoria

Tre tunna blad till stryktipskupong (en med karbonpapper) är ett av vårt lands minsta men viktigaste manliga artefakter. Ett kommande museum över Sverige på 1900-talet kommer ställa ut en papperslapp med 13 fotbollsmatcher och 390 små rutor. Det handlar om att spela, drömmen om en klassresa på 90 minuter och en fotboll som alltid var fest, i teorin. För miljoner skandinaviska män i minst 20 år. Ett vardagsrum, utan sömmersketippare, där drömmar, dålig fotboll och många öl möttes på lördagar under vinterhalvåret.  

Stryktipset fyller 90 år, och Tipsextra 45. Lars Gunnar Björklunds son berättar entusiastiskt och inte oväntat handlar det väldigt mycket om Tipsextra i ”1X2- stryktipset och resan mot 13 rätt” av Daniel Björklund och David Stark (Pug förlag). 

Att visa en engelsk ligamatch lördag eftermiddag var den perfekta förfesten och så kom vi att älska engelsk fotbollskultur av bara farten – på gott och ont. Men Björklund fick kämpa hårt och länge, trots att rättigheterna närmast var gratis. Chefer dissade idén, alla allsvenska klubbar utom MFF, HBK och Öster var emot och fruktade att lördagsfotboll i TV skulle tömma de allsvenska läktarna, på söndagar.    

Stryktipset (i starten strök du de matchresultat du inte trodde på) har en brokig historia. Det spännande är inte alla miljonvinnarna utan att det t o m skrivits akademiska uppsatser om teorin med det eviga ”X:et” i match nummer 13, att skillnaden mellan tippade rader och utfall är att 45 % blir en 1:a medan 49 % tror det. Att vinstmarginalerna, innan Staten fick konkurrens, var blott hälften jämfört med nu och att man ibland tvingats ta med basket och tennis på stryktipskupongen…

Det är en bok skriven med gott humör full av skrönor, besynnerligheter och underbar latent spänning. Allra mest märklig är nog den person i Norrlands inland som i decennier lämnade in 26 identiska, nedplottrade enkelrader – och till slut fick 13 rätt. 

PS Jag saknar Putte Kocks cigarr och uttalet av kryss och ställer mig frågan till det ständigt använda smeknamnet ”Stryket”. I min värld fanns Tipset, plus de lite handikappade syskonen Poängtipset och Siffertipset. 

Hade gärna sett att boken även tecknade tipset roll i svensk kulturhistoria. Det skrivits både böcker och dramer med Tipsextra som scen eller symbol för en alldeles självständig manlig världsbild, bland annat Jonas Autios utomordentliga pjäs ”Tipstjänst” med Lennart Jähkel i radioversionen.