Fotbollsromantikern Banks vitbok 

Ska man diskutera VAR och fotbollens moralfilosofi är Maradonas båda mål mot England såväl skapelseberättelsen som dess själva epicentrum. I Simon Banks nya bok har kapitlet fått den utomordentliga rubriken: ”Från Guds hand till Guds död”.

Argentinaren gör världens mest uppenbara ickemål och skyller på Gud för att fyra minuter senare rättfärdiga alla synder med ett rent gudomligt mål, kanske det vackraste genom alla tider.  

Ifall VAR funnits 1986 hade vi kanske suttit där och försökt hantera alla ambivalenta känslor för att efter ett par minuter med Nietzscheansk obeveklighet konstatera att det fortfarande var 0-0, att inget av målen någonsin existerat, Gud är helt fuckin´ existentiellt offside.   

Fotbollsromantiken ligger i det oförutsägbara, mänskligt oprecisa, ofullkomliga. Ska gränserna för konsten att försöka behandla en boll med fötterna avgöras av teknik och millimeterrättvisa?  

Nej, ropar Simon Bank ganska övertygande och även de tolv andra anklagelseakterna i ”Vem dödade min fotboll? – en uppgörelse med världens mest älskade sport (Forum) är lika intressanta och engagerande. 

Jag är förvånad över att han inte vågar tänka utanför boxen/straffområdet och lyfta NBA som föredöme. Speciellt som Banks hopp och utgångspunkt är citatet från ”Vita Huset” om att ”aldrig tvivla på att en liten hängiven grupp medborgare kan förändra världen”.  

USA må vara dåliga på herrfotboll men landet kan inte enbart skapa världens bästa TV-serie genom tiderna utan även hysa en moralisk hållbar idrottcirkus i yppersta världsklass med klart socialistiska inslag.  

Sådana exempel är vad jag saknar i Simon Banks bok, liksom att han vill lite väl mycket, försöker få ihop bilden och utesluter därför alternativ. De gamla romantiska bollarna må vara svartvita men fotboll är det inte. 

Hans överdrivna kärleksförklaring bär något ansträngt över sig. En ORO. Han behöver inte bevisa att han gillar fotboll men detta att sätta den på en piedestal blir lite fel. 

Han vill vara politisk, och överdrivet kulturell men varför inte översätta franska boktitlar och citat? En slags filosofisk snobbism som jag inte riktigt förstår. Eller det faktum att ser nåt slags apolitisk förebild i svensk supporterkultur gränsar i mitt tycke till det patetiska. Men detta är marginella invändningar. Boken är skitbra och en del mer filosofiska passningar oerhört spännande. Så man skulle vilja läsa mer om, även om man inte som Simon Bank behärskar franska, eller tyska.