Kaos och kval i svensk fotboll

Det brukar vara den lugna och städade delen av Solna. I SvFF drog alla åt samma håll, man avstod helst från att byta förbundskaptener ö h t och var alltid nära att kvalificera sig till mästerskap med ”vår” defensiva, kontrollerade svenska fotboll.  Det innebar även att utvecklingen avstannade och förbundet har misskötts de senaste sex, sju åren. 

2024 hände det massor. Fantastiska framgångar och förfärliga misstag. Det är en slags kaos och svensk fotboll är inte van vid det. 

Senast förklarade mannen som menade vi skulle ”öppna våra hjärtan” som statsminister att de som tyckte vi skulle göra som Norge och markera att Saudiarabien var en olycklig värd för VM ”inte förstår något”. Det är en moralisk kollaps. Den sista kvarvarande kapaciteten från den gamla tiden, Ester Kristiansson, sa upp sig i veckan och förbundet har riktigt ont om pengar.  

Vi har en dansk förbundskapten som spelar tokoffensiv fotboll och har lyckats. Inte utan en massa tur och en reservmålvakt som överpresterat. Jon Dahl har också offentligt dissat eller rent av mobbat spelare, gjort mycket kontroversiella uttagningar och samtidigt med framgångarna skapat en olustig och mycket osvensk miljö i A-landslaget. Men så länge man vinner kommer JDT inte kritiseras och vinna kommer man med största sannolikhet fortsätta göra. Den nylottade VM-kvalgruppen var den bästa tänkbara. Eftersom Sverige under alla omständigheter ska och måste besegra lagen från de lägre sidningsgrupperna. 

Schweiz har jag (förutom i VM då jag tippade dem som semifinallag)  sett spela jämnt mot Danmark två gånger under hösten. De är bra mot bättre motstånd och grymma på att ställa om men har svårare att föra matcher. Plus att Xhaka faktiskt börjar bli gammal. Danmark vann i Nations League på bättre motivation. 

Ifall Sverige fixar försvaret och det defensiva mittfältet är vi favoriter i gruppen.  Och kan gå långt i VM. Så bra är Sverige offensivt.