Kärleksfull biografi om en av hockeyns mest hatade

Han var sponsrad av Sv. Tobaksbolaget. I sin biografi avslöjar Sveriges kanske främste sportsnusare att han fick tio stockar General nedskickade när han spelade i Schweiz. Vad Mats Lusth gjorde efter den månaden de 100 dosorna tagit slut avslöjas inte. Däremot att han slutade ha de där gigantiska prillorna inne medan han spelade efter att han fått en armbågstackling och svalt hela prisen. 

Istället försökte han snusa i utvisningsbåset (den där hade ansvaret om de utvisade på de flesta arenor hade bjjudsnus även om de inte själva snusade). Det är lätt att misstänka att Lusth inte alls var så där våldsam och regelvidrig egentligen – det var bara nikotinbegäret/snusmissbruket som tog över i en nödsituation och då var utvisning ända utvägen. 

I Ronnie Rönnkvists ”Översten från Orsa – Mats Lusths berättelse” (Idrottsförlaget) framstår ”Överstegrisen” som en mycket sympatisk person. Nästan en parodi på ohämmad maskulinitet men han håller sig på rätt sida. Det är en befriande ärlig, opretentiös och avslöjande berättelse. Det är hockey, lite dragracing, ishockeyvåld, festande och bilar. Och reträttposten som centerpolitiker.

Skilsmässobarnet slog bokstavligen igenom redan på rinkarna eller i folkparkerna runt Siljan där de från Orsa gjorde upp med Mora, Rättvik eller Leksand med Uffe Samuelsson som främst i ledet. Men enligt Lusth har de aldrig fightats på riktigt – de hade respekt för varandra. 

Mycket om Percy och Redhawks där #66 hänger i taket på Malmö Arena. Även en hel del om tränarkarriären som startade i Tyringe för 22 år sedan och som nu kanske även avslutas där. Laget på Paradisgatan ligger sist i motsvarande fjärde högsta divisionen.  

Han är också mycket generös med privatlivet, kvinnorna han älskat, stugan, schäfern, snöskotern och ett långt kapitel om säsongen han fått sparken av Redhawks och ändå hade lön och blev dragracingförare i USA. Och ett om kompisen och backen Jesper Mattsson som förlorade sin son. Och hur han som ambulansförare i Karlstad (”det bästa jobb jag haft”) räddade liv och förlöste mödrar. Döttrarna, han är väldigt stolt över dem, berättar också om pappa och det är typiskt för den här väldigt frispråkiga biografin att ena dottern säger: ”han var en kass far men är en morfar i världsklass”! 

Ps När jag frågade en av hans före detta spelare vilket det starkaste intrycket av Mats som tränare var så svarade han att Mats aldrig hade eget snus utan alltid lånade och att han tog en halv dosa var gång.

Pss Jag har faktiskt spelat tillsammans med Mats. Han var vänsternia och jag mittnia för Karlstad i svenska ambulansmästerskapen i handboll i slutet av 80-talet…