Jockes debut

Nu vet jag hur det känns. Att ha tränat en ung fotbollsspelare som debuterar på elitnivå. När TV-kamerorna zoomar in honom och mycket av förhandssnacket MFF-Galatasaray handlar om 17-årige Joakim Perssons överraskande debut i mål. 

Det låter som en ungdomsroman men det är ju fullständigt sant. Det tändes en stor målvaktstalang på kvällen före Lucia år 2024 på Eleda Stadion i Malmö. Och min känsla var lite som att bli far, tror jag. Att nåt föds, det är början på nåt underbart och du är lite delaktig. 

För det är exakt det du som tränare drömmer om under alla iskalla, fuktiga träningskvällar – att de här unga tjejerna och killarna förutom att bli bra människor  (och en stark grupp) kanske också lyckas som fotbollsspelare. Att vi fotbollsälskare i Hyllie IK, i vår tur och sett i ett större perspektiv,  har lyckats med vårt samhällsuppdrag, att fostra bra medmänniskor för framtiden.  

Det är en lång, mödosam process. Jocke Perssons karriär har närmast exploderat. Dahlin knäskadad, Ricardo sjuk och så fick han göra sin andra seniormatch, skendebuten var i cupen hemma mot Torslanda i början av december. 

En utespelare, oavsett ålder, kan smyga in. Ett misstag riskerar inte bli matchavgörande – det finns alltid ett mentalt skyddsnät i att bli utbytt. Samtidigt var sjätte omgången i Europa League inte avgörande som en cupmatch eller viktig allsvensk match. MFF:s insatser hittills har varit mindre bra och ingen hade jättestora förhoppningar på poäng mot en av de oesegrade topplagen i 36-lagserien. 

Den andra delen av förhandssnacket handlade om att MFF tidigare, speciellt på hemmaplan, varit alltför naiva, offensiva och onödigt bollförande. Tränare Henrik Rydström antydde också att man skulle ligga lite lägre och inte ge de mer tempostarka, löpvilliga motståndarna alltför stora ytor. Så kanske var det bara bra att MFF ställde upp med en 17-årig debutant som behövde lite extra defensiv ombry och ett lägre stående försvar – två flugor i en taktiksmäll! 

Samtidigt som Galatasaray bara ville ha tre poäng och flyga hem igen. Med deras mått mätt gjorde de en ganska dålig match och tvingades byta ut sin bästa mittback tidigt. 

Jocke har tränat med Fedel hela säsongen – det tror jag var den konkreta anledningen till att debuten blev så lyckat och MFF fick 2-2. Som hade kunnat bli sensationella 3-2, två gånger om.  

Skotten var inte hårdare här. Däremot saknade Jocke erfarenheten av kaosartade fasta situationer, att arbeta i trafik full av cyniska motståndare. Avsluten kommer snabbare och framförallt mer oväntat. Vilket för oss in på målen. Det andra ska Jocke ta – problemet är att dagens målvaktsträning är alltför fokuserad på att kollapsa och inte släppa returer. Jag har skrivit om det i många år nu. 

Det första har Jocke inte någon som helst skuld i men hans reaktion på att det plötsligt kommer en spelare rakt framför honom och avslutar är passiv, överraskande. Där är en skillnad mellan att vara 17 och spela sin andra seniorlagsmatch och ha ett par säsongers erfarenhet på högsta internationella nivå.  Om målvaktsträningen i mindre grad byggde på förväntade avslut och förväntade assist och mer på att målvakten överraskas av det oväntade och därför lär sig fatta mer självständiga och snabbare beslut så hamnar man inte på hälarna – oavsett hur omöjligt det är att rädda. 

Ifall målvakten lär sig att avslutet kan komma när som helst och se ut hur som helst – istället för den traditionella träningens repetitiva/upprepande i huvudsak förväntade avslut – ökar målvaktens möjligheter att lösa oväntade problem. Du lär synapserna att igenkänna och hantera ett problem några hundradelssekunder snabbare. Som när en fri, inlöpande spelare bara styr bollen in i mål i långa hörnet med en enkel bredsida. Det var den här kvällen otagbart men jag tror att fotbollsmålvakter har mycket att lära av hur handbollsmålvakter tränar.  

Jag har inte tränat Jocke som målvakt utan del i målvaktsfys eller lagfys. Jag träffade honom första gången för fyra år sedan efter att Andreas, en journalistkollega, tillika ungdomsansvarig i Hyllie IK, och jag stött samman på ett gym och börjat prata målvaktsfys. Några veckor senare kom Andreas till mitt gym på taket och vi körde åtta pass med sju lovande målvakter i åldern 12-13. Jocke utmärkte sig genast genom att vara lite längre och lite smidigare. Till hans utveckling har säkert bidragit att hans far var där varje gång. Mycket diskret men nyfiken, över 195 cm, gänglig och klok. Därför har Jocke utvecklats till en väldigt bra målvaktstalang som har en stark smidig kropp och fattar många bra beslut. Och han har ärvt faderns lugn och mentala styrka. Det var den direkta anledningen till att debuten, början i MFF och i Europas stora klubbturneringar, blev så bra i torsdagskväll. 

Ps En liten detalj gjorde mig extra glad. Efter att ha plockat ned en boll i trafik ganska långt ut i straffområdet startade Jocke en omställning genom ett hårt, perfekt adresserat utkast på 30-35 meter ut på högerkanten. Just utkast var en av de detaljer vi tränade lite extra på däruppe på takgymmet. Att förbättra koordinationen, muskelstyrkan i axelpartiet men även de små musklerna runt omkring så att de kan stabilisera de stora muskler som sköter sjävla energin. I fall du även tränar de små, supportmusklerna blir utkasten mer precisa och du förebygger skador i axelpartiet – något som annars blir allt vanligare på elitmålvakter och faktiskt i förlängningen kan vara karriärhotande.