Liverpoolnörd om ledarskap

I april 2017 meddelande Lugi Handboll stolt att de inlett ett samarbete med en av världens största företag vad gäller ledarskapsutbildning och chefsrekrytering. 

Christan Nyhlén på Mercuri Urval var f d spelare och tränare i handboll, idén utvecklade han tillsammans med dåvarande tränaren för herrlaget i toppen av högsta serien, Tomas Axnér. 

Sju säsonger senare är Lugi på nedre halvan i näst högsta serien (troligtvis deras sämsta tabellposition sedan 1940-talet då pappa Sten spelade där). 

Tomas Axnérs damlandslag har precis gjort en misslyckad, närmast fiaskoartad EM-turnering även om man blev femma. 

Det är med andra ord inte alltid bra, certifierat bra, svindyrt ledarskap och utbildning leder till framgångar. Och framgångar över lång tid. 

Christer och Tomas intervjuas i den här superintressanta boken. Tomas två gånger, med nio års mellanrum. Båda framstår som kloka, verkligen duktiga men kanske inte helt färdigutbildade ledare. 

Men vem fan är färdig? Min egen relation till ledarskap, oavsett nivå eller arbetsplats, är att ifall du tror du färdig är du slut. Helt slut. I Björn Melins ”Nyfiken på ledarskap” långintervjuas 13 handbolls- och fotbollstränare plus en idrottspsykolog och så Christer från Mercuri Urval. 

På samma sätt, fast tvärtom, framstår två av svensk landslagsfotbolls största förlorare de senaste tio åren: Janne Anderson och Håkan Ericson. Vad de har gemensamt, förutom bakgrunden i IFK Norrköping, att de hade fädrar som levde för fotboll och att de ledde Sverige respektive U21/Färöarna under många år, är att de båda konstaterar att de inte hade kunnat leda annorlunda, de har inte gjort några större fel, de var, vilket de betonar, konsekventa i sitt ledarskap. De två sticker också ut för att de är äldre och att de aldrig nämner att de kanske hade kunnat utvecklas sig ytterligare på vägen som landslagsansvariga. 

Ericson skyller på andra och känner sig motarbetad, annars hade han fortsatt vinna. Janne Andersson tar, efter att flera gånger prisat Zlatans roll och ansvar på plan och i omklädningsrum, upp det faktum att samma Zlatan menade att han tog med alltför få spelare med invandrarbakgrund. 

Janne blev ledsen, han säger att respekten och att behandla alla människor lika är en grundläggande värdering för honom och han bankar i bordet för att tydliggöra vikten av det. 

Jag tror absolut inte Janne är rasist. Ändå hade Zlatan rätt i sak – det var väldigt få spelare med invandrarbakgrund och det är helt annorlunda i dag, blott ett par år senare. 

Så hur bra ledare än Janne varit, han förmådde inte lyfta blicken, ta kritiken och utvärdera Zlatans påstående. Hade han gjort det kanske han förstått, förmått ändra sitt ledarskap och förbättrat A-landslagets resultat. Men liksom vid den famösa TV-intervjun då Bojan kritiserar honom så förmår inte Janne Andersson ta till sig kritik. 

Ändå, när han får frågan vilka frågor som varit svårast att hitta svar på så har Janne inget svar för han har ju som han säger ”ett väldigt processorienterat förhållningsätt” så han har aldrig haft svårt att finna svar…( förutom just på det här alltså…). 

En överraskande spännande bok där man skönjer mönster vad gäller sporter, ålder och genus.  

PS Björn Melin har tidigare skrivit böcker om Liverpool. Han tar med Klopps ”brist på energi” här och får förståelse. Till vardags är han internationell kommunikatör på Kristianstads högskola.