Café Malmo FF och målvaktsutbrändhet

I Eriks Nivas senaste, ojämna, bok ”Fotbollsresan” besöker han och Linn Nordström gamle MFF-målvakten Driss El-Asmar. 

Han skulle ta över efter Fedel och var Jonnies raka motsats- på alla sätt. Jag vet inte hur mycket inflytande dåvarande målvaktstränaren Ronnie Hellström hade på spelaren från Degerfors men det blev helt fel. Redan från början.  I boken berättas att Driss skadade ett finger på försäsongen och blev sedan utlånad till Enköping, som då var ett lag mellan Allsvenskan och Superettan, ett slags Degerfors. 

Jag minns Driss för att han var extremt lång och vig. Hur man under Hellströms 70-talsinspirerade, extremt enformiga avslutningsträning flög genom luften. När det kom till match var han osäker, dålig med fötterna och överarbetade situationer. Dessutom gjorde han några oförklarliga tavlor. 

I boken står att han drabbades av   ”målvaktsutbrändhet”. Det är enligt boken en ”överansträngning i syn- och balansnerverna som kan uppstå eftersom man är hyperfokuserad på spelet”. 

Det låter riktigt, riktigt konstigt. Jag ska inte påstå att det är ett påhitt men det känns i första hand som om överansträngningen beror på andra svagheter, inte att du som målvakt är fixerad på spelet. Däremot kan jag tänka mig det ifall man har dålig syn och måste kisa (strama åt vävnad och nerver i och runt ögat)  och försöka se bättre hela tiden att man till slut överbelastar. Men det är ju inget specifikt för målvakter. Även om du följer spelet står du ju inte och stirrar oavbrutet i + 90 minuter. Gör du det så stoppa med det. För mig låter det rätt knäppt – det finns mycket bättre metoder att bevara ditt fokus och koncentration än att stirra. Kunde inte Ronnie berättat det?

Under alla omständigheter, det är roligt att se att Driss har varit med café och verkar må bra. Kommer ni förbi hamnstaden El Jadida cirka 10 mil söder om Casablanca i Marocko så missa inte Café Malmo FF (det har tappat prickarna efter att Driss sålde). Ja, stället heter alltså så, Malmo FF, det är inget synfel…