Martin Falk del 2: 3-5-2
Jag inbillar mig att Falk tagit starka intryck av Rydströms pragmatiska spelstil. Jag tänker inte i första hand på dialogfotbollen (se ”relationism”) utan att anpassa spelstilen efter de spelare du har och inte tvärtom.
Alms anemiska 4-4-2 eller Guldglens idé om IFK som praktikplats för unga danska spelare i hans kompisars klubbar har varit förödande. Nu lär vi få en tränare som vill utveckla spelare och en mer offensiv fotboll.
Problemen är a. truppen är svag, b. stjärnorna gamla. c.klubbekonomin i rött.
Alltså lär Falk initialt få försöka trolla med det han har.
I mitt tycke har IFK tre och en halv riktigt bra, äldre spelare. Mitov, Trasten, DMK (1/2) och Nyman. Plus två bra men något yngre spelare: Ortmark och Anton.
Svagheterna är längs sidlinjerna. Eftersom man hela säsongen spelat med en nödlösning till högerback och en oskolad men offensivt hygglig vänsterback borde Falk spela 3-5-2 med Prica som komplement till Nyman. Amadeus är helt enkelt inte tillräckligt bra så det behövs en ytterligare mittback. Viktor Elm skriver i sin krönika på Fotbollskanalen att IFK ska köpa en ny mittback. Jag tror det är mycket bättre att recycla Moutaz Neffati. För att spela i en trebackslinje ska du förutom specifik kompetens komplettera de existerande. Vad en backlinje med Anton och Watson saknar är snabbhet. Den har Neffati. Han har också den nödvändiga attityden och cynismen. Den har han nästan ingen användning för som högeryttermittfältare – han saknar dessutom både snabbhet och teknik för att utvecklas på den positionen. Varför Naeffati skulle kunna omskolas till mittback på en försäsong är för att man spelar med en trebackslinje och du har med andra ord både en livrem och ett hängsle vid sidan om dig.
Med andra ord ligger Neffatis framtid längre bak i laget. Alternativt investerar man i en färdig mittback och gör Neffati och hans löpvillighet till höger wingback. Problemet är att du stor med två kontrakterade mittbackar av undermålig allsvensk klass. Men de är en del av den miljösanering som F&F (Falk och Fannberg) lär få ägna sig åt efter flera säsongers vanskötseln och otaliga felval.
Kalley som vänster wingback skulle åsaka försvaret betydligt mindre skada. Han är dessutom riktigt bra på att springa och driva bollen framåt. Ibland slår han inlägg av internationell klass, ibland hamnar de på läktaren men det viktiga är att hans tänk, spelförståelse och attityd. Kan Falk förbättra den delen (låt oss kalla det fotbollsintelligens) är Kalley absolut en del av IFK:s framtid.
Sedan hoppas jag att någon av de riktigt unga spelare kan stimuleras av en tränare vars utgångspunkt inte är att brist på ålder och erfarenhet är skäl till att exkludera dem.
Ett IFK med en snabb pjäs i en trebackslinje kan spela 15-20 meter högre upp på banan. DMK får då tid att dribbla och utmana och Nyman kommer att befinna sig i straffområdet mest hela tiden. För allvarligt talat, Nyman är så bra att han i Vasics roll i BP gjort minst 20 mål förra säsongen. Den kan han istället göra i Falks IFK.
About this entry
You’re currently reading “Martin Falk del 2: 3-5-2,” an entry on Maxtiotår
- Publicerad:
- december 18, 2024 / 06:32
- Kategori:
- Mittbackar, Norrköping, Taktiktavlan, Tränare/Managers/Coacher
- Etiketter:
- 3-5-2, IFK Norrköping, Martin Falk, Nefatti
No comments yet
Jump to comment form | comment rss [?] | trackback uri [?]