Fotbollens moral, enligt Eriksson

Idrott, speciellt fotboll, är full av en massa moraliska och etiska dilemman. Och det dyker ständigt upp nya. Huvudbry som ”Guds hand” där lille Maradonas nick ersattes av en mer funktionell knytnäve. VAR hade stoppat det och kanske gett England segern. Men VAR hade kanske också underkänt det avgörande målet i VM-finalen -66. 

Hur är det egentligen med målfirande, och politiska budskap och bollkallar? Bollkallar? Ja, de spelar en viktig roll för fotbollens förmodade moralkodex. Eller ta straffsparksproblematik, handsregeln, gula och röda kort samt obeskrivligt tråkiga och på förhand uppgjorda matcher? Varför frånskriver sig Fotbollsmatcher flera av FN-stadgans teser och de Guds tio bud? De gäller liksom inte där och då –  om 22 vuxna ska sparka på en och samma boll.

I ”Ögonblick som skakade fotbollen” (Forum) berättar f d domaren Jonas Eriksson berättar om fotbollshistoriens fel och fotnoter – de som tvingat FIFA att ändra regler och dess tolkningar. Han fokuserar på smått och stort genom massor av spännande och häpnadsväckande exempel.  Det är skitintressant, och roligt och förfärligt om vartannat.  Det är också fascinerande att begreppet rättvisa är så töjbart… 

PS Jag saknar nån sorts källförteckning eller litteraturlista.

PSS Ett rykande färskt fall är Rumänien-Kosovo i senaste Nations League. Delar av publiken ropade proserbiska slagord. Kosovokillarna surnade till, gick ner i omklädningsrummet och vägrade återvända vid ställningen 1-1 i 89:e minuten. Efter trekvarts väntan ajournerade den danske domaren matchen. Rumänien vann hos UEFA med 3-0. Var det rätt? Borde de inte utrymt stadion och spelat klart? Och varför straffas inte Rumänien hårdare efter otaliga brott mot hur publik ska uppträda? Är det offret som ska betala?


About this entry