Frölunda HC 80 år – utan nostalgi

Efter att ha läst ca 500 svenska böcker om fotboll och ishockey kan jag konstatera att de som inte handlar om fotboll och fotbollskultur frossar i nostalgi och spelarporträtt, med flera lysande undantag är det ganska språkligt anemiska stjärnbiografier.   

Frölunda HC 80 år (Tukan förlag) är tvärtom, det är SHL:s i särklass bästa jubileumsbok, hittills. Överraskande välskriven, snygg, ambitiös och annorlunda. Inte enbart på grund av jubelintervallet 1994-2024 utan främst för redogörelsen av alla konflikter, brott, lögner, löjliga loggor, dålig ekonomi och skatteskulder. Efterhand tar dock hockeyn över men det är en bra och uppriktig historieskrivning om hockeyframgångarnas förutsättningar, en som inte fokuserar på nåt så dödligt trist som resultat, siffror och gamla klichéstinna citat om dessa resultat och siffror.   

Sedan kan man fråga sig för vem jubileumsböcker skrivs?  Är det en slags tvättad, officiell dokumentation där negativa saker negligeras eller gör man som Peter Kymmer. En rik flod av intervjuer,  tidningscitat och en granskning av alla styrelseprotokoll. Alla sidor/människor kommer till tals och han är dessutom artig och generös mot de som skrev första delen av klubbens historia, för 30 år sedan. Till viss del, förstår man, för att GT varit ganska frän i sin bevakning.  

Det är alltså väldigt lite nostalgi. Gllar det. Nu saknar klubben endast en modern hockeyarena. Det redogörs naturligtvis ingående även för dess långa resultatlösa historia men får man tro ”Frölunda HC 80 år” kan ett nytt Scandinavium stå klart redan till 100 årsboken.