Niva 2.0

”Vad är lycka?” frågar sig Erik Niva i sin nya bok, som avspark. Några rader längre ner i förordet ges svaret:  ”att vakna upp en morgon i en främmande stad med en karta i handen, en öppen väg framför sig och en matchbiljett på fickan. Lycka är att vara på fotbollsresa”.

Varefter följer några preciseringar där ordet vardag nämns och slutar med att den där sprinklern nere vid sidlinjen i Preston, när den börjar flöda är det ”en av fotbollens alla äventyrskranar”. 

Poesi, på CL-nivå om man så vill.

Jag reagerar på det 1900-tals nostalgiska med en karta i handen, bilåkande och en fysisk matchbiljett ”på fickan”. Speciellt som den nya boken verkar vara ett försök att uppdatera både själva berättandet och Erik Niva som litterärt ”brand”.  

Niva har skrivit otaliga fotbollsböcker. Med undantag av en om hans garderob är samtliga titlar i princip en serie avslutande berättelser om klubbar och spelare, tidigare publicerade i Aftonbladet. Med speciell vurm för detaljer och det udda. Jag som inte längre läser tidningen älskar texterna. 

Nya boken ”Fotbollsresan” består av 75 obskyra platser och matcher i huvudsakligen Europa med avstickare till Afrika och Asien. Matcher som aldrig visas internationellt, lag du aldrig hört talas om. Det är en utmärkt idé. 

Han har sällskap av Linn Nordström och de två porträtteras på säkert hälften av alla bokens cirka 400 bilder. Jag vet inte vem Linn Nordström är. Förlaget Mondial tackar AB för samarbete men glömmer att presentera Linn. Kanske behöver hon ingen prestation, kanske är hon Nivas kollega på AB men jag vet uppriktigt sagt inte vem hon är. Eller vad hon gör i boken. Texterna är typiska ”Niva” med långa satser och vackra, poetiska formuleringar. Och de karakteristiska hoppen mellan fotboll, geopolitik, ekonomi, sociala villkor och historia, klubbfärger och tröjor.   

Jag tolkar det som om förlaget tyckt Niva och hans böcker behövde en makeover. Deras idé är mindre Niva, kortare texter, tjockare böcker. Dels tar fotona och illustrationer i boken mer plats än texterna, mycket mer, dels en kvinna vid hans sida. Det känns lite som sociala medier, en massa selfies med kontohavarna och så lite miljö i bakgrunden så vi förstår att de verkligen har varit där. Några sådana bilder är OK men nu blir det långt över hundra, kanske tvåhundra selfies…. 

Kanske är det ett försök att göra Niva till en av alla anonyma supporters. Att boken egentligen vänder sig till alla de som själva står på kortsidorna, mitt i rök, damm och hejaramsor. Typ, kolla här, jag är en av er. Jag håller på minst 75 fotbollsklubbar du inte visste existerade och jag har alla deras tröjor: borta, hemma och tredjestället. Dessutom står vi upp på alla bilder.

Problemet med idén ”Den nye Niva” är att klubbsupportrar sällan är intresserade av annat än den egna klubben. Inte konkurrenterna i ligan, inte landslag, inte de internationella storheter som inte platsar i den här boken. I själva verket sitter flertalet så djupt i sin relation till klubben och det senaste resultatet att de inte ens är speciellt intresserade av fotboll. Att vinna en ny publik genom att bli en i publiken fungerar mindre bra, tror jag. Oavsett alla bildbevisen. Men texterna är fortfarande alldeles utmärkta…